Imorse var det plusgrader för första gången sen i december när jag cyklade till jobbet, +1,3 visade termometern. Har vi äntligen kommit till en brytpunkt? Det vore skönt i så fall. Fast jag måste säga att jag har tyckt om att cykla alla de här bitande kalla, mörka, morgnarna som har varit i vinter. Känner ett visst mått av vemod att den tiden nu är över.
Jag gillar inte att ljuga, men det är en grej här på bloggen som jag kanske inte har varit så noggrann med att beskriva exakt. Det gäller det här med armhävningar. När jag har skrivit att jag gjort armhävningar så har jag utelämnat att jag alltid står på knä och gör dem. Nå, det känns ju inte lika coolt som att stå på tå. Armhävningar är den övning som jag genom alla tider har haft svårast för att göra. Jag fattar att det hela handlar om teknik och min teknik gör att jag får blodstörtning i huvet. Det är väldigt obehagligt. Sen har jag också genom alla tider varit ursvag i armarna, men har förbättrat mig de senaste två åren (har skrivit om det här tidigare) och särskilt Boxen har gjort mig starkare.
Idag nådde jag äntligen en milstolpe. Jag var på Body Pump och på slutet av passet var det så dags för några armhävningar. Och instruktören uppmanade oss att i alla fall göra några armhävningar på tå, hon sa det flera flera gånger innan vi satte igång. Kunde bara inte gömma mig där längst bak i hörnet, även om jag försökte, utan intog rätt position och gjorde hela fem (5!!) armhävningar på tå. Det är definitivt ett genombrott. Shit alltså. Häftigt. Den 18 mars 2010 - för evigt i mitt hjärta.
För övrigt så har jag lagt in mina träningspass i statistikprogrammet och på min fiktiva resa mot Prag har jag nu avverkat 63,5 mil sedan jag startade bloggen och har hamnat i Hundige, en förort till Köpenhamn. Enligt Wikipedia sker det många brott här. (Men alltså, hur kan de skriva så? Köpenhamn jobbar ju stenhårt på att förmedla bilden av att vara Wonderful.) Hur som helst, redan imorgon har jag dragit vidare och lämnat Hundige bakom mig.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar