Om min äldsta brorsa hade levt skulle han ha fyllt 50 år idag. Tråkigt nog dog han tjong pang en dag för sju år sedan av ett dolt hjärtfel. Tomrummet efter honom är fortfarande gigantiskt stort.
Han var den absolut roligaste personen jag nånsin lärt känna. Och så var han en hejare på att springa marathon. Som bäst sprang han på 2:53:24. New York Marathon gjorde han på 3:03:33.
Hans sätt att ladda inför maran var inte alls särskilt pretantiöst med tanke på hur vi löpnördar håller på idag. Han följde inget program, sprang inga långpass. Grundträningen fick han genom sitt arbete där han gick minst 1 mil, ofta mer, varje dag och ungefär två månader före loppet brukade han börja löpträna. Som max sprang han då 7-8 km. Trots det gjorde han alltså jättefina tider. Undras om jag också har den där genen i mig?
Så även om han inte finns med oss här längre tänker jag ägna dagen åt att minnas honom och passar på att utbringa ett fyrfaldigt hurrarop: Hurra, hurra, hurra, hurra!!! Att sjunga Ja må han leva känns dock lite passé.
Han var den absolut roligaste personen jag nånsin lärt känna. Och så var han en hejare på att springa marathon. Som bäst sprang han på 2:53:24. New York Marathon gjorde han på 3:03:33.
Hans sätt att ladda inför maran var inte alls särskilt pretantiöst med tanke på hur vi löpnördar håller på idag. Han följde inget program, sprang inga långpass. Grundträningen fick han genom sitt arbete där han gick minst 1 mil, ofta mer, varje dag och ungefär två månader före loppet brukade han börja löpträna. Som max sprang han då 7-8 km. Trots det gjorde han alltså jättefina tider. Undras om jag också har den där genen i mig?
Så även om han inte finns med oss här längre tänker jag ägna dagen åt att minnas honom och passar på att utbringa ett fyrfaldigt hurrarop: Hurra, hurra, hurra, hurra!!! Att sjunga Ja må han leva känns dock lite passé.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar