Nu har deltagarna i Tour d´Afrique börjat trampa på sina cyklar. 1200 mil och fyra månader ligger framför dem på deras väg från Kairo till Kapstaden. Med sig har de en följebil/tross men i övrigt är det cykel som gäller.
Medger villigt att jag är jätteavundsjuk på dem, men tack vare internet kan jag ändå vara med på ett hörn. Tänker följa dem i deras hjulspår.
Tour d´Afrique
måndagen den 23:e januari 2012
söndagen den 22:e januari 2012
Vällingbaj marathon
I valet mellan Vällingby och Krakow marathon har jag nu äntligen satt ner foten och bestämt mig för att köra Vällingby. Start den 14 april. Dags att öka träningsdosen igen alltså.
Vällingby är lite av mina gamla hoods. Eller Vällingbajs som vi ungar brukade kalla det. Vi fnissade hur mycket som helst när vi sa det. Fram till jag var 10 år bodde vi där och jag har både gått på Mulle i Vällingbyskogarna och dansat balett på Kindahls dansskola. Vi brukade fika med farfar uppe på EPA och så gick jag i miniligan, Vällingbykyrkans barngrupp.
En dag när jag var en sådär 3 år skulle mamma cykla upp till centrum med mig på pakethållaren. Barnstol var ju inte att tänka på på den tiden, utan mamma klämde fast en kudde som jag fick sitta på och så fick jag hålla mig runt hennes midja när vi for fram. Det var inget ovanligt med det, vi brukade göra så. Men den här gången var det lite jobbigt att hålla ut benen och jag testade hur nära hjulen jag kunde hålla fötterna. Sen sa det schmack och ena foten åkte in mellan ekrarna och så blev det till att åka pling-plong-taxi till sjukhuset. Foten räddades som tur var, men jag blev gipsad och jag har fortfarande ett ärr på fotknölen.
På sommaren när jag var 6 år gick jag i simskola vid Berghams brygga, Hässelby. Jag minns några kalla, regniga dagar då man satt i sanden och ritade stora fjärilar i sanden med fötterna. Skulle föreställa bentag. Samtidigt gjorde vi simtag med armarna. Sen var det hopp i vattnet och försöka göra samma rörelse där. Funkade tydligen.
Det fanns en godisfabrik i Blackeberg och dit åkte brorsorna ibland för att köpa kopiösa mängder sega råttor och ormar. Det var som fest när de kom hem och jag fick en hel godispåse full. Mmm, smakade så gott. Men sen blev man illamående och fortfarande får jag ont i huvet av att äta sega råttor.
Minnen finns det gott om och med tanke på rötterna ska det blir roligt att springa Vällingbymaran. Märker också att det direkt påverkar träningsmotivationen nu när jag vet när nästa mara blir av. Det går liksom inte att gömma sig längre, eller hitta på bra ursäkter för att inte dra ut på ett långpass. Nu är det bara göra som gäller.
Vällingbaj for ever!
Vällingby är lite av mina gamla hoods. Eller Vällingbajs som vi ungar brukade kalla det. Vi fnissade hur mycket som helst när vi sa det. Fram till jag var 10 år bodde vi där och jag har både gått på Mulle i Vällingbyskogarna och dansat balett på Kindahls dansskola. Vi brukade fika med farfar uppe på EPA och så gick jag i miniligan, Vällingbykyrkans barngrupp.
En dag när jag var en sådär 3 år skulle mamma cykla upp till centrum med mig på pakethållaren. Barnstol var ju inte att tänka på på den tiden, utan mamma klämde fast en kudde som jag fick sitta på och så fick jag hålla mig runt hennes midja när vi for fram. Det var inget ovanligt med det, vi brukade göra så. Men den här gången var det lite jobbigt att hålla ut benen och jag testade hur nära hjulen jag kunde hålla fötterna. Sen sa det schmack och ena foten åkte in mellan ekrarna och så blev det till att åka pling-plong-taxi till sjukhuset. Foten räddades som tur var, men jag blev gipsad och jag har fortfarande ett ärr på fotknölen.
På sommaren när jag var 6 år gick jag i simskola vid Berghams brygga, Hässelby. Jag minns några kalla, regniga dagar då man satt i sanden och ritade stora fjärilar i sanden med fötterna. Skulle föreställa bentag. Samtidigt gjorde vi simtag med armarna. Sen var det hopp i vattnet och försöka göra samma rörelse där. Funkade tydligen.
Det fanns en godisfabrik i Blackeberg och dit åkte brorsorna ibland för att köpa kopiösa mängder sega råttor och ormar. Det var som fest när de kom hem och jag fick en hel godispåse full. Mmm, smakade så gott. Men sen blev man illamående och fortfarande får jag ont i huvet av att äta sega råttor.
Minnen finns det gott om och med tanke på rötterna ska det blir roligt att springa Vällingbymaran. Märker också att det direkt påverkar träningsmotivationen nu när jag vet när nästa mara blir av. Det går liksom inte att gömma sig längre, eller hitta på bra ursäkter för att inte dra ut på ett långpass. Nu är det bara göra som gäller.
Vällingbaj for ever!
lördagen den 14:e januari 2012
Hej vardag!
Det märks att det är nytt år för det var full aktivitet på gymmet igår. I entre'n tog en instruktör hand om en grupp killar, i omklädningsrummet byttes det om inför spinning-och pumppassen som snart skulle börja, båda passen måste ha blivit fullsatta. Många var de som rörde sig mellan maskinerna enligt sina personliga träningsscheman, förde bok över antal reps och kg motstånd. Två killar körde roddmaskinerna så det stod härliga till, fick för mig att de tränade för Vasaloppet.
Och så var det vi ensamvargar på löpbanden. Jag knep det sista lediga bandet.
Egentligen hade jag tänkt morgonjogga till jobbet, men hela marken var ju som glacerad. Redan kvällen innan höll jag på att dratta omkull på den korta sträckan mellan tunnelbanan och bussen, så jag var förnuftig och skippade Icebugsen och morgonjoggen.
Och så var det vi ensamvargar på löpbanden. Jag knep det sista lediga bandet.
Egentligen hade jag tänkt morgonjogga till jobbet, men hela marken var ju som glacerad. Redan kvällen innan höll jag på att dratta omkull på den korta sträckan mellan tunnelbanan och bussen, så jag var förnuftig och skippade Icebugsen och morgonjoggen.
Istället sprang jag nu här och tittade mig runt omkring, lite mer än vanligt eftersom jag skippade intervallerna och istället malde på i 10,50-fart. Jag ville att det skulle likna ett morgonpass så mycket som möjligt så det var inte tal om nån vidare krävande fart. Fast det visade sig bli rätt jobbigt ändå.
Med vardagen har träningen kommit in från kylan igen och det här var min sjätte träningstimme den här veckan. Förra lördagen blev det faktiskt äntligen ett löppass och jag slapp dessutom åka till tippen eftersom maken så snällt tog hand om det. På måndagmorgonen använde jag mina utvilade och fräscha cykelbenmuskler och det gick hur bra som helst att ta sig till jobbet. Likaså på tisdagen.
Framåt onsdagen började jag bli mör i benen av cyklandet, vilket kändes extra mycket när jag körde löpbandsintervaller på lunchen. Det gick hur segt som helst, och av de fem-minuters fartökningar jag brukar få till blev bara hälften gjorda i den fart jag tänkt. Resten av passet växlades mellan gång, lugnare jogg och lite snabbare fart. Man kan ju fundera på om det är smart att träna när kroppen grymtar, men jag är ändå glad så här efteråt att jag gav mig på det där passet. Det är lite kämpigare i början efter en viloperiod och för mig är det viktigare att genomföra passen även om de inte blir 100%-iga.
Jag var fortfarande mör i benen igår och av det behagliga pass i lugn fart som jag hade sett framför mig, blev mest till en kamp om att inte trycka ner farten för att gå. Det är det sämsta med löpbandet, att det är så lätt att trycka på de där minusknapparna. Det händer ju sällan ute att jag behöver gå flera gånger under passen, medan det på bandet ligger farligt nära hela tiden. Minutrarna gick i snigelfart och jag försökte sysselsätta hjärnan med det som fanns runtomkring mig att titta på.
Nåväl, jag är nöjd även med det här passet och vet att det kommer belöna sig lite längre fram. Hoppas att alla nykomlingar på gymmet också tänker så och inte kroknar när första motgången kommer.
lördagen den 7:e januari 2012
I ledighetens garn
Ännu finns inte en enda minut reggad i träningsdagboken för 2012.
Det kräver sin kvinna att vara ledig. Numera är jag gammal och klok och vet hur det blir med de där tankarna jag har innan ledighet; "På semestern finns hur mycket tid som helst, jag ska träna varje dag". Jojo, på semestern finns möjligen hur mycket tid som helst, men den används inte till träning. Den används till att städa skräprum och bodar, att titta på filmer, laga mat, fika, fira jul, fira nyår, fika, handla kläder på rea, handla kläder på rea igen, handla köksfläkt på rea, fika, få upp köksfläkten, åka på Ålandskryssning, åka till soptippen, gå på bio, handla mat, klappa katten. Dagarna går helt enkelt.
Men även om jag inte har sprungit en meter så tänker jag en hel del på löpning. Tänker på olika rundor som jag gillar att springa, en del utgår från bostaden, medan andra ligger en bit bort och jag funderar på hur jag ska ta mig dit för att få springa dem igen (topp-tre-favoriterna för de som ligger längre bort är: Lidingöloppets sista 15 km, 2-kilometarn på Lövhagen i Nynäshamn, 7-kilometarn i Herkules, Mölndal).
Funderar en del på intervallupplägg men också på hur motsträvigt jag kör intervallpassen. De borde vara mina favoritpass eftersom jag gillar att köra skiten ur mig. Istället är jag rädd för dem, mjäkar och tar hellre en 14-km-jogg i makligt tempo.
Försöker också få styrsel på vilket som ska bli mitt nästa marathon. Blir det Vällingby eller Krakow marathon? Måste bestämma mig nu. Ryanair-biljetterna blir bara dyrare och dyrare.
Och så längtar jag efter att få känna vinden mot kinden, röra mig framåt, lyssna inåt, känna pulsen, svettas, bli trött i benen. Det börjar dra ihop sig till första löppasset 2012. Idag vill jag skriva nåt i träningsdagboken. Men först blir det en sväng till soptippen.
Det kräver sin kvinna att vara ledig. Numera är jag gammal och klok och vet hur det blir med de där tankarna jag har innan ledighet; "På semestern finns hur mycket tid som helst, jag ska träna varje dag". Jojo, på semestern finns möjligen hur mycket tid som helst, men den används inte till träning. Den används till att städa skräprum och bodar, att titta på filmer, laga mat, fika, fira jul, fira nyår, fika, handla kläder på rea, handla kläder på rea igen, handla köksfläkt på rea, fika, få upp köksfläkten, åka på Ålandskryssning, åka till soptippen, gå på bio, handla mat, klappa katten. Dagarna går helt enkelt.
Men även om jag inte har sprungit en meter så tänker jag en hel del på löpning. Tänker på olika rundor som jag gillar att springa, en del utgår från bostaden, medan andra ligger en bit bort och jag funderar på hur jag ska ta mig dit för att få springa dem igen (topp-tre-favoriterna för de som ligger längre bort är: Lidingöloppets sista 15 km, 2-kilometarn på Lövhagen i Nynäshamn, 7-kilometarn i Herkules, Mölndal).
Funderar en del på intervallupplägg men också på hur motsträvigt jag kör intervallpassen. De borde vara mina favoritpass eftersom jag gillar att köra skiten ur mig. Istället är jag rädd för dem, mjäkar och tar hellre en 14-km-jogg i makligt tempo.
Försöker också få styrsel på vilket som ska bli mitt nästa marathon. Blir det Vällingby eller Krakow marathon? Måste bestämma mig nu. Ryanair-biljetterna blir bara dyrare och dyrare.
Och så längtar jag efter att få känna vinden mot kinden, röra mig framåt, lyssna inåt, känna pulsen, svettas, bli trött i benen. Det börjar dra ihop sig till första löppasset 2012. Idag vill jag skriva nåt i träningsdagboken. Men först blir det en sväng till soptippen.
lördagen den 31:e december 2011
Nyårskavalkad
Svisch sa det och så var det här året förbi. Dags att titta tillbaka på vad som egentligen hände 2011.
Årets kallaste
Hela vintern och hela våren faktiskt. Snön låg kvar hur länge som helst. Var en bra vinter om man hade satsat på att köra Vasaloppet. Vilket man inte hade.
Bästa träningspasset
Är alla pass som blev av. Även de som gick riktigt uselt. I år skrapade jag ihop 256 timmar (inkl tävlingar). Lyckades inte komma upp i de 100 sprungna timmar som jag tänkte mig i slutet av november, det saknas fortfarande 3,5 timmar.
Årets underbaraste ögonblick
Var målgån
gen i Vätternrundan. Efter att ha cyklat i 16 timmar och 15 minuter rullade jag äntligen in i Motala. Tårarna sprutade. Det känns fortfarande mäktigt när jag tänker på att jag tog mig runt den där overkligt stora sjön. Ibland drar jag på mig VR-T-shirten jag köpte, bara för att komma ihåg känslan.
Årets personbästa
Det mest nedslående personbästat var det på Stockholmsmaran, då jag putsade rekordet med ynka 3 sekunder. Då var jag nära att lägga ner hela alltet. Men så hämtade jag upp mig till Ålandsmaran och sprang 7 minuter snabbare. Det nya PBt för marathon ligger på 4:19:07.
Men det var inte bara tiden för maradistansen som putsades. Två sjöar runt sprang jag 3,5 minut snabbare än året innan och den 19 april sprang jag Ursvik Xtreme på nya toppnoteringen 88:42.
Årets bottennapp
Bottennappet var verkligen Lidingöloppet. Med en halvmara i benen från helgen innan hade jag i och för sig inga resultatkrav på mig, men det gick bara fööör dåligt.
Årets träningsnyhet
Tänjde lite till på gränserna då jag testade att springa både till och från jobbet samma dag, vilket funkade utmärkt.
Sammantaget har det varit ett bra träningsår, jag har varit skadefri och hållit mig frisk (förutom på sommarsemestern). Steg för steg blir jag uthålligare, starkare, skaffar mig mer rutin och jag hoppas stå där en dag nästa år, i mål på ett marathon då klockan säger 3:59:56.
Gott slut önskar jag dig och ett riktigt Gott Nytt År!!
Årets kallaste
Hela vintern och hela våren faktiskt. Snön låg kvar hur länge som helst. Var en bra vinter om man hade satsat på att köra Vasaloppet. Vilket man inte hade.
Bästa träningspasset
Är alla pass som blev av. Även de som gick riktigt uselt. I år skrapade jag ihop 256 timmar (inkl tävlingar). Lyckades inte komma upp i de 100 sprungna timmar som jag tänkte mig i slutet av november, det saknas fortfarande 3,5 timmar.
Årets underbaraste ögonblick
Var målgån
gen i Vätternrundan. Efter att ha cyklat i 16 timmar och 15 minuter rullade jag äntligen in i Motala. Tårarna sprutade. Det känns fortfarande mäktigt när jag tänker på att jag tog mig runt den där overkligt stora sjön. Ibland drar jag på mig VR-T-shirten jag köpte, bara för att komma ihåg känslan.Årets personbästa
Det mest nedslående personbästat var det på Stockholmsmaran, då jag putsade rekordet med ynka 3 sekunder. Då var jag nära att lägga ner hela alltet. Men så hämtade jag upp mig till Ålandsmaran och sprang 7 minuter snabbare. Det nya PBt för marathon ligger på 4:19:07.
Men det var inte bara tiden för maradistansen som putsades. Två sjöar runt sprang jag 3,5 minut snabbare än året innan och den 19 april sprang jag Ursvik Xtreme på nya toppnoteringen 88:42.
Årets bottennapp
Bottennappet var verkligen Lidingöloppet. Med en halvmara i benen från helgen innan hade jag i och för sig inga resultatkrav på mig, men det gick bara fööör dåligt.
Årets träningsnyhet
Tänjde lite till på gränserna då jag testade att springa både till och från jobbet samma dag, vilket funkade utmärkt.
Sammantaget har det varit ett bra träningsår, jag har varit skadefri och hållit mig frisk (förutom på sommarsemestern). Steg för steg blir jag uthålligare, starkare, skaffar mig mer rutin och jag hoppas stå där en dag nästa år, i mål på ett marathon då klockan säger 3:59:56.
Gott slut önskar jag dig och ett riktigt Gott Nytt År!!
lördagen den 24:e december 2011
God Jul
Vi lever i brytningstiden mellan barn/tonåring/vuxen här hemma. Just vid jul blir det extra märkbart att vi lämnat småbarnsåren bakom oss. Ingen i familjen vaknar längre i ottan på julaftonsmorgonen, med pirr i magen, spänd av förväntan inför jultomtens ankomst. Ingen, förutom jag, vill ha julgran, ingen förstår längre vitsen med julklappar. Även barnens kusiner har ränt iväg och håller som bäst på att bilda egna små familjer.
Årets jul blir därför bland det o-juligaste vi haft på länge. Trots mina gerilla-attacker blir det ingen julgran, inga egenbakade pepparkakor, inte ens några riktiga julklappar. Det blir köpesill och så bara de gamla mammorna på jullunch.
Det känns lite tomt, men jag har köpt massvis med julgodis för att trösta mig. Och gudskelov, ingen har ju dött, det är bara förändringens tider. Om några år sitter vi förhoppningsvis där igen med små barn omkring oss, med tindrande ögon som undrar när tomten kommer.
Jag önskar er alla en riktigt
God Jul
Årets jul blir därför bland det o-juligaste vi haft på länge. Trots mina gerilla-attacker blir det ingen julgran, inga egenbakade pepparkakor, inte ens några riktiga julklappar. Det blir köpesill och så bara de gamla mammorna på jullunch.
Det känns lite tomt, men jag har köpt massvis med julgodis för att trösta mig. Och gudskelov, ingen har ju dött, det är bara förändringens tider. Om några år sitter vi förhoppningsvis där igen med små barn omkring oss, med tindrande ögon som undrar när tomten kommer.
Jag önskar er alla en riktigt
God Jul
tisdagen den 20:e december 2011
Vintercykling
Nu skiljas agnarna från vetet. Synd att så många lägger av med cyklingen så här års. Det är ju nu det roliga börjar! Lite snö, lite is, lite väder. Snart (förhoppningsvis) mycket snö, och cyklingen förvandlas till skidåkning. Det var väl roligt, hurra!
För några år sen hade jag anmält mig till Vasaloppet. Som gröngöling införskaffade jag, förutom skidpaketet, en skiddress á la Daehli, ett par skidhandskar för blidväder och ett par för kallare dagar, skidglasögon, skidsockar och skidmössa. Blev något kallsvettig när kalaset skulle betalas, men intalade mig att jag faktiskt behövde allt det där.
Det blev ingen riktig vinter det året, så skidorna stod där oanvända. Vasaloppet åkte jag inte heller. Däremot fick jag verkligen användning för skiddressen, handskarna, glasögonen, mössan och sockorna på mina cyklingar till och från jobbet. Det finns nog inget som jag använt så mycket som den utstyrseln och jag har verkligen haft glädje för varenda liten slant som jag betalade.
Skidhörnan är kanske inte den första delen i sportaffären man besöker om man ska cykla, men den kan jag varmt rekommendera om du tänker att cykla i vinter. Själv ska jag bege mig till ridhörnan för att leta upp ett par bra skodon, för jag har fortfarande inte hittat de bästa vinter-cykel-kängorna. Tror stenhårt på att de finns där bland hästgrejjerna.
Cykeln har fått vinterdäck och lyse hade den såklart sen tidigare. Själv har jag alltid reflexväst på och såklart cykelhjälm. Sen är det bara att tuta och köra. Fast kom ihåg att inte bromsa med framdäcket. Håll blicken en bit fram så att du kan planera körningen. Tänk som vid bilvinterkörning; "ha ett ägg under gaspedalen", men var ändå bestämd och håll bra fart genom snöhögarna. Känn känslan. Ge vintercyklingen en chans!
Så som jag ser världen
För några år sen hade jag anmält mig till Vasaloppet. Som gröngöling införskaffade jag, förutom skidpaketet, en skiddress á la Daehli, ett par skidhandskar för blidväder och ett par för kallare dagar, skidglasögon, skidsockar och skidmössa. Blev något kallsvettig när kalaset skulle betalas, men intalade mig att jag faktiskt behövde allt det där.
Det blev ingen riktig vinter det året, så skidorna stod där oanvända. Vasaloppet åkte jag inte heller. Däremot fick jag verkligen användning för skiddressen, handskarna, glasögonen, mössan och sockorna på mina cyklingar till och från jobbet. Det finns nog inget som jag använt så mycket som den utstyrseln och jag har verkligen haft glädje för varenda liten slant som jag betalade.
Skidhörnan är kanske inte den första delen i sportaffären man besöker om man ska cykla, men den kan jag varmt rekommendera om du tänker att cykla i vinter. Själv ska jag bege mig till ridhörnan för att leta upp ett par bra skodon, för jag har fortfarande inte hittat de bästa vinter-cykel-kängorna. Tror stenhårt på att de finns där bland hästgrejjerna.
Cykeln har fått vinterdäck och lyse hade den såklart sen tidigare. Själv har jag alltid reflexväst på och såklart cykelhjälm. Sen är det bara att tuta och köra. Fast kom ihåg att inte bromsa med framdäcket. Håll blicken en bit fram så att du kan planera körningen. Tänk som vid bilvinterkörning; "ha ett ägg under gaspedalen", men var ändå bestämd och håll bra fart genom snöhögarna. Känn känslan. Ge vintercyklingen en chans!
Så som jag ser världen
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)