Löpningen igår var inspirerande och gav mersmak. Jag hade planerat att springa från stugan till hamnen, fram och tillbaka, 3 gånger. Till hamnen är det 4,5 km och det lutar lite lätt utför dit och lite lätt uppför hem. Det finns inga rejäla backar utan det är alltså bara att mata på.
Jag hade letat fram min gamla pulsklocka som jag inte använt på två år och med den kunde jag göra en nollmätning av träningspasset. Egentligen gillar jag statistik och uppföljning men har varit dålig på det när det gäller min egen träning.
Första 4,5 km gick på 25.21, andra på 26.38, tredje på 27.07, fjärde på 27.08. Pulsen låg omkring 157 vilket kändes komfortabelt. Vårsolen och vägsaltet hade gjort vägbanan ren från snö så äntligen fick jag grepp under sulorna men det gjorde också att det blev stummare för benen. I senare delen av passet kändes det som att jag sprang med träskor och jag fick en flash-back av att inte kunna gå alls på grund av träningsvärk de kommande dagarna så därför hejdade jag mig vid 18 km. Tror att jag gjorde rätt val där med tanke på hur det känns idag.
Förutom kondisen och benmusklerna tränade jag mig också i långrandighet. Det krävs ett visst psyke för att hålla igång länge och det gäller att hitta en strategi som passar. Jag har inte funderat så mycket över det tidigare eftersom jag inte sprungit så långa träningspass, men igår förstod jag storheten i att dela in den längre distansen i små, små munsbitar.
Vid mitten av de 4,5 kilometrarna stod det några grindstolpar. Jag kunde alltså dela in de 18 kilometrarna i så korta sträckor som 2,25 km vilket gjorde att jag ungefär var 13e minut sprang förbi någon av referenspunkterna. Känns nästan som jag skulle kunna springa hur långt som helst på det viset. Fast nåja - kanske inte idag då.
Mums - en kaka till
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar