November artar sig till att bli en riktigt bra träningsmånad. Jag loggade nyss den 29e träningstimmen för månaden på jogg.se, vilket är all time high sedan jag började föra bok över tränade pass. Och än är inte månaden slut, inte krutet i gumman heller så det hinner nog trilla in några timmar till innan vi skriver december i kalendern. Det känns himla bra att vara på gång igen.
Egentligen hade jag inte planerat att träna så här mycket, det liksom bara blev så. I och för sig gick jag ut starkt i början av månaden och cyklade de 8 milen till landet. Följde sedan upp med dubbla löppass, till och från jobbet samma dag flera dagar under månaden, liksom promenad till och från jobbet samma dag, åtminstone en gång. 3,5 timmes promenerande samma dag räknar jag faktiskt som träning, det bygger psyke och uthållighet.
Och så har det blivit en hel del cyklande fram och tillbaka till jobbet. Imorse kände jag för att cykla lite extra så jag plussade på rundan runt Riddarfjärden på väg till jobbet. På vägen hem stannade jag till på gymmet och körde ett danspass, vilket gjorde dagen till en riktig Happy måndag.
Löpningen löper på om man får vara lite ordvitsig. Det går bättre och bättre men jag är inte riktigt ikapp vårens form än när det gäller långpassen. Sprang 18 km förra söndagen vilket gick rätt ok, men det känns fortfarande långt till 27-30 km. Det får bli vinterns uppdrag.
Vintern ja, den verkar vara på väg nu. Dags att byta till vinterdäck på cykeln. Och kanske få plocka fram skidorna igen. Det ska blir jättekul att få ställa sig på dem igen. Vad mycket roligt det finns att träna! Och vad bra att december har en dag till jämfört med november, då kanske jag får till ytterligare ett all time high innan året är slut.
måndag 26 november 2012
onsdag 21 november 2012
måndag 12 november 2012
Mitt gym
I väntan på att danspasset ska börja slår jag mig ner i en av fåtöljerrna på gymmet. Tittar ut över alla som tränar vid maskinerna. Det är mycket folk i lokalen såhär på måndag kväll efter jobbet. I bakgrunden spelas musik men mest hörs surret från löpbanden som rullar på, alla banden är upptagna. Faktum är att det rycker lite i löpbandstarmen, det var väl senast i våras som det begav sig? Men än är vädret för bra ute för att springa inomhus, löpbandet får allt vänta.
Folk ser rätt vanliga ut tänker jag. Ingen utmärker sig på något särskilt vis, det är ok att klä sig som man vill och har man bilringar runt magen så är det ok det med. Tror det är därför som jag trivs så bra här.
Jag har gått här av och till i en massa år. Har gjort något halvhjärtat försök att "lyfta skrot" och körde efter ett program ett tag, men ärligt - det är inget skoj. Nej, jag kommer hit för gruppträningarnas skull, de ger mig en massa energi.
En del tränar stenhårt, svetten lackar, blicken är fokuserad. Andra trampar på motionscykeln och läser en bok samtidigt. Just den kombinationen har jag faktiskat lite svårt för, mest för att det sänder signaler om att träningen är så tråkig att man måste göra något annat samtidigt för att få tiden att gå. Fast vem är jag att döma? Hade personen haft en ljudbok i öronen istället hade jag inte brytt mig. Det är väl bra att det tränas oavsett på vilket sätt?
Men på dansen går det varken att läsa eller lyssna på bok. Här är det musiken som regerar och Jocke instruktör är kung. Vilket drag! Det är mycket koordination med snurrar och vändningar, kanske inte så lätt för nybörjaren, men stegen sitter efter några gånger. Idag lyckades jag få på mig brallorna som saknar resår och hade ett fasligt sjå att hålla dem på plats. Fick dra upp dem var och varannan minut. Men det spelade ingen roll, jag blev glad och lycklig ändå och på mitt gym får man ju klä sig som man vill.
Folk ser rätt vanliga ut tänker jag. Ingen utmärker sig på något särskilt vis, det är ok att klä sig som man vill och har man bilringar runt magen så är det ok det med. Tror det är därför som jag trivs så bra här.
Jag har gått här av och till i en massa år. Har gjort något halvhjärtat försök att "lyfta skrot" och körde efter ett program ett tag, men ärligt - det är inget skoj. Nej, jag kommer hit för gruppträningarnas skull, de ger mig en massa energi.
En del tränar stenhårt, svetten lackar, blicken är fokuserad. Andra trampar på motionscykeln och läser en bok samtidigt. Just den kombinationen har jag faktiskat lite svårt för, mest för att det sänder signaler om att träningen är så tråkig att man måste göra något annat samtidigt för att få tiden att gå. Fast vem är jag att döma? Hade personen haft en ljudbok i öronen istället hade jag inte brytt mig. Det är väl bra att det tränas oavsett på vilket sätt?
Men på dansen går det varken att läsa eller lyssna på bok. Här är det musiken som regerar och Jocke instruktör är kung. Vilket drag! Det är mycket koordination med snurrar och vändningar, kanske inte så lätt för nybörjaren, men stegen sitter efter några gånger. Idag lyckades jag få på mig brallorna som saknar resår och hade ett fasligt sjå att hålla dem på plats. Fick dra upp dem var och varannan minut. Men det spelade ingen roll, jag blev glad och lycklig ändå och på mitt gym får man ju klä sig som man vill.
fredag 9 november 2012
Stockholm vaknar
Vissa morgnar är vackrare än andra och imorse var det något alldeles särskilt vackert.
Jag tar mig en promenad till jobbet. Det är ett skönt komplement till löpning och cykling. Ger mig av strax före 7 och går raskt förbi de stackarna som står vid busshållplatsen och väntar på buss 113. De kan få vänta hur länge som helst.
Nere vid Bällsta bro ligger vattnet som en spegel. Det ryker lite på ytan och är bedårande vackert. Jag följer gångvägen längs med Ulvsundasjön. Möter några morgonlöpare. De ser starka ut.
Invid strandkanten står en *googlar* häger (! Va finns det såna i Stockholm?) och spanar efter brudar,. Eller kanske käk.
Det tätnar på något på gångvägen när jag kommer över till Kungsholmen. Fascineras över scenen vid St Eriksbron. Tänk så många människor som är på väg på så många olika vis; bil, fjärrtåg, pendeltåg, tunnelbana, buss, på cykel, till fots och alla finns de just vid den där bron, ovan eller under.
Kommer fram till Kungsgatan och människohorden tätnar. Kungsgatan är nästan exakt en km lång, det vore kul att köra tusingar här någon kväll när trafiken inte är så påfallande som nu.
Vid Hötorget kämpar försäljarna med sina frukt-och svampstånd. Här blir det snart en köpfest, ett skådespel bara det.
Nu är jag snart framme och börjar längta efter en fika. Det blev en härlig start på dagen och över alltihop lyser moder sol. Hoppas du får en fin fredag.
Stockholm vaknar
Jag tar mig en promenad till jobbet. Det är ett skönt komplement till löpning och cykling. Ger mig av strax före 7 och går raskt förbi de stackarna som står vid busshållplatsen och väntar på buss 113. De kan få vänta hur länge som helst.
Nere vid Bällsta bro ligger vattnet som en spegel. Det ryker lite på ytan och är bedårande vackert. Jag följer gångvägen längs med Ulvsundasjön. Möter några morgonlöpare. De ser starka ut.
Invid strandkanten står en *googlar* häger (! Va finns det såna i Stockholm?) och spanar efter brudar,. Eller kanske käk.
Det tätnar på något på gångvägen när jag kommer över till Kungsholmen. Fascineras över scenen vid St Eriksbron. Tänk så många människor som är på väg på så många olika vis; bil, fjärrtåg, pendeltåg, tunnelbana, buss, på cykel, till fots och alla finns de just vid den där bron, ovan eller under.
Kommer fram till Kungsgatan och människohorden tätnar. Kungsgatan är nästan exakt en km lång, det vore kul att köra tusingar här någon kväll när trafiken inte är så påfallande som nu.
Vid Hötorget kämpar försäljarna med sina frukt-och svampstånd. Här blir det snart en köpfest, ett skådespel bara det.
Nu är jag snart framme och börjar längta efter en fika. Det blev en härlig start på dagen och över alltihop lyser moder sol. Hoppas du får en fin fredag.
Stockholm vaknar
torsdag 8 november 2012
Fjärde gången gillt
Att gå lopplös är inte bra för träningsmoralen, så igår anmälde jag mig till Stockholm marathon. På´t igen för fjärde gången alltså. Ett tag funderade jag på Barcelona marathon den 17 mars och kanske har jag inte släppt den tanken än men samtidigt kanske jag vill skida Vasaloppet en gång till och just de två loppen ligger för nära varandra i tiden för att jag ska kunna köra båda.
Annars rullar det på rätt bra med träningen nu. Det känns verkligen bra och är roligt och jag har dessutom äntligen lyckats knäcka koden för hur jag ska få till fartträningen. Den som jag grunnat långligen på och gruvat mig alldeles särskilt för istället för att bara köra någon av de 1000 olika varianterna som finns. Det har definitivt blivit en hang up för mig. Hur få till någon form av intervallträning?
Men som sagt, nu har jag hittat ett sätt och en tidpunkt som passar mig perfekt. Jag gör det på morgonjoggen och med enklast tänkbara upplägg, varannan låt i lugnt tempo, varannan låt i snabbt tempo. I och för sig har jag bara kört det två gånger men jag tror starkt på det här. Ett stort problem har ofta en enkel lösning sägs det och det stämmer väldigt bra in på det här "problemet". Med tiden kan jag säkert utveckla intervallerna om jag vill det men just nu är det viktiga att få till någon sorts fartträning över huvud taget.
Den 1 juni (om inte tidigare) får jag ett kvitto på hur bra det här upplägget var. Känns som jag har en ocean av tid att träna på.
Annars rullar det på rätt bra med träningen nu. Det känns verkligen bra och är roligt och jag har dessutom äntligen lyckats knäcka koden för hur jag ska få till fartträningen. Den som jag grunnat långligen på och gruvat mig alldeles särskilt för istället för att bara köra någon av de 1000 olika varianterna som finns. Det har definitivt blivit en hang up för mig. Hur få till någon form av intervallträning?
Men som sagt, nu har jag hittat ett sätt och en tidpunkt som passar mig perfekt. Jag gör det på morgonjoggen och med enklast tänkbara upplägg, varannan låt i lugnt tempo, varannan låt i snabbt tempo. I och för sig har jag bara kört det två gånger men jag tror starkt på det här. Ett stort problem har ofta en enkel lösning sägs det och det stämmer väldigt bra in på det här "problemet". Med tiden kan jag säkert utveckla intervallerna om jag vill det men just nu är det viktiga att få till någon sorts fartträning över huvud taget.
Den 1 juni (om inte tidigare) får jag ett kvitto på hur bra det här upplägget var. Känns som jag har en ocean av tid att träna på.
torsdag 1 november 2012
Vända blad
Det här inlägget skulle kunna heta Själv är bäste dräng, Ont ska med ont fördrivas eller Man ska inte ropa hej förrän man kommit över bäcken.
Det där bröst/rygg-onda jag dragits med sedan Stockholmsmaran verkar ha försvunnit. Jag hoppas att jag inte ska behöva beklaga mig en enda gång till men eftersom det har påverkat mig under så lång tid vill jag nu berätta "hela historien".
Vad har hänt
Vid 15 km på Stockholmsmaran högg det till i bröstkorgen och det blev tyngre att andas. Jag klev av vid 28 km och sedan dess har jag haft ont i bröst/ryggkorgen. Jag har kollat hjärtat och röntgat lungorna – allt ok. Doktorerna har sagt att problemet suttit i mjukdelarna, dvs musklerna, brosket och senorna runt revbenen.
Jag har testat att äta Voltaren – helt utan effekt. Jag har testat att smörja in mig med Voltaren – i princip utan effekt. Jag har behandlat mig hos naprapat – rätt god effekt, men har inte blivit fullt ut ok ändå.
Hur det hela började
Upprinnelsen tror jag faktiskt var Vasaloppet. 9 mils diagonalande i en diagonal-otränad kropp frestade antagligen på mer än jag fattade, även om jag inte hade några besvär varken under eller efter loppet. Men sten lades till börda och under våren körde jag efter ett träningsprogram och sprang en hel del långa intervallpass med pulsklocka. Den lilla ploppen som hör till pulsbandet som man fäster runt revbenen tryckte på på just det stället där jag gått och haft ont. Den tredje faktorn som fick bröstryggen att gå i baklås tror jag var de nya löparskorna. Även om de i sig inte är dåliga, så blev löpsteget kanske något annorlunda och sände stötvågor genom ryggraden på ett annat vis än vad de förra skorna hade gjort.
Upplösningen
Härom morgonen vaknade jag redan vid fyrasnåret och kunde inte somna om (det här med sommar/vintertid gör en smått förvirrad, vad är egentligen klockan?). Låg och funderade på vad jag skulle ta mig till med min rygg. Var det dags för ett nytt doktorsbesök och vad skulle hon i så fall kunna göra – ge mig starka tabletter eller en remiss till sjukgymnast?
Inget av det lockade, så jag funderade vidare. Vad hade naprapaten gjort som var så bra? Jo just det, den där akupressuren precis invid ryggraden gjorde susen. Den där när hon trycker ner tummen på ett ställe och håller kvar i någon minut och det gör så ont att man bara vill ställa sig upp och ge henne en rak höger.
Hmm, tänkte jag vidare. Det där var ju en idé. Jag hade ju den där osköna piggen som jag använt tidigare (se länk här), den kunde jag lägga mig på, det borde ha samma effekt som naprapatens tryckningar. 2 minuter senare låg jag på piggen och lät den trycka sig in i min rygg. Låg så i 10 minuter innan jag flyttade piggen uppåt utmed ryggraden en aning. Höll på så i nästan två timmar innan det var dags att kliva ur sängen och cykla till jobbet. Inte en kvadratcentimeter av övre ryggen hade sluppit undan, det är verkligen vad man kan man kalla akupressur det!
Frampå kvällen hade jag sån värk, typ träningsvärk i hela övre ryggen, att jag inte orkade vara vaken längre än till nio. Vaknade morgonen därpå och döm om min förvåning när allt det onda var som bortblåst. Helt overkligt. Det är 5 månader sedan jag sist kände det så här. Det är nu jag vill ropa Hej! - men är jag verkligen över bäcken än?
Vad lärde jag mig
Jag hade velat skriva: Att lyssna på kroppen, men det är så svårt ibland att fatta vad den säger. Jag kör på och det funkar finfint, så jag fortsätter och det funkar fortfarande jättebra, men så en dag, bara sådär så går det inte bra längre. Det jag dock vet är att samtliga åkommor jag ådragit mig sedan jag började träna för marathon har avhjälpts med någon form av blodgenomströmmande behandling, som massage, stretch, akupressur eller bara vanliga varma bad. Det är bra att veta, men nu hoppas jag att det här skadekapitlet är över. I nästa kapitel får du istället läsa om mer träning på väg mot det stora målet, maran under fyra timmar.
Det där bröst/rygg-onda jag dragits med sedan Stockholmsmaran verkar ha försvunnit. Jag hoppas att jag inte ska behöva beklaga mig en enda gång till men eftersom det har påverkat mig under så lång tid vill jag nu berätta "hela historien".
Vad har hänt
Vid 15 km på Stockholmsmaran högg det till i bröstkorgen och det blev tyngre att andas. Jag klev av vid 28 km och sedan dess har jag haft ont i bröst/ryggkorgen. Jag har kollat hjärtat och röntgat lungorna – allt ok. Doktorerna har sagt att problemet suttit i mjukdelarna, dvs musklerna, brosket och senorna runt revbenen.
Jag har testat att äta Voltaren – helt utan effekt. Jag har testat att smörja in mig med Voltaren – i princip utan effekt. Jag har behandlat mig hos naprapat – rätt god effekt, men har inte blivit fullt ut ok ändå.
Hur det hela började
Upprinnelsen tror jag faktiskt var Vasaloppet. 9 mils diagonalande i en diagonal-otränad kropp frestade antagligen på mer än jag fattade, även om jag inte hade några besvär varken under eller efter loppet. Men sten lades till börda och under våren körde jag efter ett träningsprogram och sprang en hel del långa intervallpass med pulsklocka. Den lilla ploppen som hör till pulsbandet som man fäster runt revbenen tryckte på på just det stället där jag gått och haft ont. Den tredje faktorn som fick bröstryggen att gå i baklås tror jag var de nya löparskorna. Även om de i sig inte är dåliga, så blev löpsteget kanske något annorlunda och sände stötvågor genom ryggraden på ett annat vis än vad de förra skorna hade gjort.
Upplösningen
Härom morgonen vaknade jag redan vid fyrasnåret och kunde inte somna om (det här med sommar/vintertid gör en smått förvirrad, vad är egentligen klockan?). Låg och funderade på vad jag skulle ta mig till med min rygg. Var det dags för ett nytt doktorsbesök och vad skulle hon i så fall kunna göra – ge mig starka tabletter eller en remiss till sjukgymnast?
Inget av det lockade, så jag funderade vidare. Vad hade naprapaten gjort som var så bra? Jo just det, den där akupressuren precis invid ryggraden gjorde susen. Den där när hon trycker ner tummen på ett ställe och håller kvar i någon minut och det gör så ont att man bara vill ställa sig upp och ge henne en rak höger.
Hmm, tänkte jag vidare. Det där var ju en idé. Jag hade ju den där osköna piggen som jag använt tidigare (se länk här), den kunde jag lägga mig på, det borde ha samma effekt som naprapatens tryckningar. 2 minuter senare låg jag på piggen och lät den trycka sig in i min rygg. Låg så i 10 minuter innan jag flyttade piggen uppåt utmed ryggraden en aning. Höll på så i nästan två timmar innan det var dags att kliva ur sängen och cykla till jobbet. Inte en kvadratcentimeter av övre ryggen hade sluppit undan, det är verkligen vad man kan man kalla akupressur det!
Frampå kvällen hade jag sån värk, typ träningsvärk i hela övre ryggen, att jag inte orkade vara vaken längre än till nio. Vaknade morgonen därpå och döm om min förvåning när allt det onda var som bortblåst. Helt overkligt. Det är 5 månader sedan jag sist kände det så här. Det är nu jag vill ropa Hej! - men är jag verkligen över bäcken än?
Vad lärde jag mig
Jag hade velat skriva: Att lyssna på kroppen, men det är så svårt ibland att fatta vad den säger. Jag kör på och det funkar finfint, så jag fortsätter och det funkar fortfarande jättebra, men så en dag, bara sådär så går det inte bra längre. Det jag dock vet är att samtliga åkommor jag ådragit mig sedan jag började träna för marathon har avhjälpts med någon form av blodgenomströmmande behandling, som massage, stretch, akupressur eller bara vanliga varma bad. Det är bra att veta, men nu hoppas jag att det här skadekapitlet är över. I nästa kapitel får du istället läsa om mer träning på väg mot det stora målet, maran under fyra timmar.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)