Bokslut

Om jag skulle ta och summera träningsåret som gått. För ungefär ett år sedan började jag min marathonsatsning på allvar. Anmält mig till Stockholm marathon hade jag gjort redan på sommaren men det var i november i fjol som jag började förlänga mina löprundor, från milen till 15 km. Den 23 januari sprang jag för första gången ever två mil på träning och ökade sedan ytterligare lite mer upp till 25 km. Till detta la jag även lite mer cykling och styrketräning.

Det jag är mest fascinerad över är att det har varit så pass enkelt att öka längden på träningspassen som det varit. Jag trodde nog att det skulle bli som att klättra upp för Mount Everest, men det gick ju liksom av bara farten. Även om jag blev skadad på kuppen, så är det glömt och förlåtet nu. Faktum kvarstår dock att när man väl vant kroppen vid att springa längre, kräver den att få springa så långt fortsättningsvis också innan den blir nöjd. Så istället för att springa en mil, måste jag nu springa minst 1,5 mil innan jag fått min dos.

Det jag är näst mest fascinerad över är mina armmuskler. Jag har aldrig haft några tidigare och har som max klarat göra åtta armhävningar på rad. Stående på knä alltså. Men så i våras gav jag mig sjutton på att klara några stående på tå, och efter några veckor klarade jag att göra ännu fler. Häftigt att träning ger så synliga resultat. Jag menar, jag har aldrig byggt muskler tidigare, det har inte varit det primära men du skulle bara se mina armmuskler nu. Där finns en liten, liten bulle på vardera överarm som jag är så stolt över. Speglar mig varhelst jag kommer åt.

Mera då. Jo jag tog mig förbi det mentala hindret att springa i minusgrader. Tidigare hade jag en gräns vid ungefär nollgradigt och ville inte springa ute om det var kallare. Men så tänkte jag att löpning på vintern är ju inte så annorlunda mot långfärdsskidåkning och det kan man ju inte göra i annat än minusgrader och därmed hade jag tuggat sönder motståndet och jag gav mig ut i kalla januari. Gick som smort.

Sammanlagt har jag hittills i år sprungit i 86 timmar, cyklat i 104 och tränat boxning/dans/annat i 35 timmar. Jag har sprungit 4 "riktiga" lopp, 2 sjöar runt, Stockholm marathon, Stockholm halvmarathon och så Åland marathon och därtill startat i två etapper av Ursvik Xtreme

Framförallt har jag ändrat synen på mig själv och har gått från att ha varit en halvdan motionär till att bli en halvdan marathonlöperska. Jag räds inte distansen och ser fram emot fler lopp.

Nu väntar en rätt skön träningsperiod, helt utan tävlingar. Jag tänker köra en hel del gruppträning inomhus i vinter. Skolan är snart slut så jag kan återgå till mitt älskade boxningspass på måndagkvällar och så siktar jag på att köra en del spinningpass, kryddat med dans, step-up och body-pump. Jag har saknat musiken, ljuset i träningshallen och så träningskompisarna.

Jag har också beslutat mig för att sluta blogga och det här blir mitt sista inlägg. Som man säger vid Oscarsutdelningen, the time has come to thank, och jag får tacka alla som följt mig så här långt. Nöjet har varit helt på min sida. Tack!!