Vad händer en vanlig tisdag kväll?

Dubbdäck på cykeln, det är grejer det. Man tar sig fram som på en traktor och mosar snödrivorna.

När jag väntade vid rödljuset utanför Stadshuset på väg hem igår, sprang en glad göteborgare upp vid min sida och frågade åt vilket håll han skulle springa för att komma runt Kungsholmen. Just där går det ju faktiskt bra att springa åt vilket håll som helst, både höger och vänster, men han hade redan ställt in sig att springa längs med kanalen, så jag sa åt honom att fortsätta springa den vägen. Sen blev jag lite hönsmammig, för det var ju både kallt och blåsigt och tänkte att det är inte en så lätt runda att hitta första gången man springer den.

Kungsholmen runt för mig betyder att man också springer runt Kristineberg under Tranebergsbron, sen förbi Solstuga i Fredhäll och så ner för "ej-vinterunderhåll"s-backen/stigen, vidare under Essingeleden, förbi ryska ambassaden och under Västerbron, Rålambshov, Norr Mälarstrand och längs med Klara strand/Karlbergs strand. Den rundan blir en mil, men som sagt, det är inte så lätt att hitta och just nu byggs det också en hel del vilket försvårar vägen ännu mer. Om man menar Kungsholmen runt utan att springa via Kristineberg och Fredhäll blir rundan omkring 6-7 km istället men det är fortfarande svårt att förklara hur man tar sig från Karlbergskanalen till Rålambshovsparken.

Eftersom jag ville att han skulle hitta ordentligt tog jag lite extra tid på mig att förklara vägen och så kom det sig att jag cyklade brevid honom en stund och när förklarandet var klart började vi prata om vår träning istället och det visade sig att jag hade en tvättäkta triathlet vid min sida. Som dessutom nyss blivit 44a på VM i Florida! Inte konstigt att han kunde springa i så högt tempo och prata samtidigt.

Triathleter står absolut högst i rang i min träningsvärld. De är kompletta i sin träning och är fullständigt galna när det gäller längd på tävling. Tänk att klara av 3800 meter simning, därefter 18 mils cykling och så toppa med ett marathon 4,2 mil. Allt i en följd.

För att fixa tävlingarna tränade min nyvunna vän 12 timmar i veckan och om jag minns rätt var det uppdelat på 3 simpass, 3 löppass och 4 cyklingar. Vi hann också avhandla lite av min träningsmängd innan gång- och cykelbanan delade på sig och det var dags för mig att trampa vidare.

Han inspirerade mig till att köra ett löppass på kvällen, men jag nändes inte sticka ut i den hårda, kalla vinden igen utan tog bilen till gymmet och sprang på löpband i en timme istället. Jag höll 10,5-tempo, alltså 5,42/km och det kändes alldeles lagom. Det blev en riktigt bra tisdagkväll.

Kungsholmen runt, stora (blå) och lilla rundan (röd)