Analys

Dags att analysera min insats i Ålands marathon och se vad som behöver justeras när det gäller träning, förberedelser mm.

Det har varit skönt att sitta ner de sista dagarna, värre då att resa sig och sätta sig, för att inte tala om att gå nerför trappor. Träningsvärken i låren har varit massiv, men har nu gett med sig och jag konstaterar att återhämtningen gått mycket, mycket snabbare den här gången. Idag är jag till och med lite sugen på att träna igen. Jag har inte heller varit tillnärmelsevis så hungrig nu jämfört med efter stockholmsmaran då jag lätt hade kunnat äta en hel gris per dag hela veckan efter.

Nä, det har nästan känts som vanligt, bortsett från träningsvärken, och det måste ju tyda på att jag varit bättre tränad den här gången men kanske också att jag lyckades få i mig tillräckligt med energi direkt efter loppet. Det är den första lärdomen jag drar, fyll på förråden direkt efter loppet. I målfållan cirkulerade jag runt kaffebordet likt en fiskmås och åt nästan oförskämt mycket av bullarna, Tobleronen och bananerna och drack mjölk, kaffe, energidryck och vatten, allt medan jag pratade med de snälla damerna som skötte serveringen. På färjan hem fortsatte jag äta energibars, morötter (helt perfekt!), äpple, spaghetti carbonara och så mackor hemma senare på kvällen.

Jag hade också en bra uppladdning, eller egentligen en avsaknad av uppladdning. Det enda jag gjorde var att avstå träning under nästan två veckor innan. Jag varken åt eller drack särskilt mycket mer än vanligt dagarna innan så det tar jag också med mig till nästa gång. Ingen stress alltså, varken när det gäller matintag eller träning dagarna innan lopp.

Klädmässigt funkade allt, förutom att jag var lite för kallt klädd om benen. Det kan vara svårt att bedöma innan hur mycket man ska ha på sig, men i söndags hade det varit bra med ett extra lager som jag lätt kunde ha dragit på mig på hemvägen när vinden blåste mot mig.

Skorna funkade såååå bra. Jag blev lite förvånad när jag drog av mig de sköna sockorna och såg att jag hade fått två blodblåsor på vardera fot. Det är den enda blessyren jag ådragit mig och räknas knappt, för jag kände inte alls av dem under loppet.

Till sist, själva löpet. Jag höll bra fram till tre mil men sen tappade jag fart och tid. Det säger mig att jag behöver springa längre sträckor under träning. Gärna uppemot tre mil istället för som idag ca två mil. Däri ligger hela skillnaden att orka eller inte orka tror jag. Sen har jag ju mitt stora No-No att jobba vidare med, eller rättare sagt komma igång med och det är intervallträning som behövs för att få upp farten.

Sen ska jag väl klara maran på 3:59:56?