Vi hade en liten sångfågel på jobbet idag. En av kollegornas 5-åriga dotter följde med pappa till kontoret och förgyllde tillvaron för oss andra. Hon kunde bara inte gå - nej, hon tog sig fram med håppla-håppla-steg samtidigt som hon gnolade glatt. Och så pysslade hon lite och klippte till en fin pappersstjärna till mig.
Senare på dagen kom lilla Maya 1,5 år och hälsade på och hon skrattade så hon tjöt när vi lekte tittut-leken.
Det var bra att de kom just idag för innan dess kände jag mig mer som en av duvorna på Sergels torg som jag gick förbi på vägen från tunnelbanan till jobbet i morse. De stod där allihop, uppburrade och frös och längtade efter sommaren. När man inte cyklar, springer eller tar sig fram på nåt annat svettigt vis blir vintern väldigt --- kall.
Brrrr
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar