I did it

YES - jag är så djävla glad!! Har precis tagit oskulden på träningsdistansen 20 km (usch - det där lät inte bra..). Det känns så förbannat skönt att ha kommit över det här hindret, att ha nått nästa nivå i träningstrappan. Jag vet ju att jag måste träna längre distanser nu när det är fullt marathon som gäller och det här gav verkligen mersmak.

Vi är på landet så det var landsvägsträning som gällde. Jag delade in distansen i 4 st 5-kilometare och hade med mig varm saft i en flaska nedstoppad i en raggsocka att få i mig vid varje avklarad 5 km. Den smakade jättebra, och till den hade jag också några chokladkex och så några gamla ischoklad som fanns kvar i skåpet sen i julas.

De första fem km bara försvann. Nemas problemas. Inte heller de nästföljande 5 + 5 km var några problem. Vid 18 km kom så en dipp, men då gjorde jag det som jag är allra bäst på när det gäller; jag stängde av omvärlden, fällde ner visiret, drog upp lansen, skänklade hästen och fokuserade mot målet. Karin fick sitta still i båten - hon har ingen chans då det är allvar. Vid 19 km kändes det bättre igen - och så var jag plötsligt hemma igen.

Varför marathon? FÖR ATT BELÖNA SIG SJÄLV och få ett kvitto på att man tränar rätt.

Nu tänker jag belöna mig själv med att ligga under en skön filt i soffan resten av eftermiddagen och läsa nåt bra. Charmtrollet kommer snart med fika och semla. Tänk vad bra man kan ha det.