Nynnade på Blåsippan ute i backarna står imorse på väg till jobbet. Den senare delen när mamman säger - Än får ni gå med strumpor och skor. Nån varslar om mera snö och en medcyklist drattade omkull i en förrädiskt hal kurva. Han kom snabbt upp på benen igen som tur var.
Annars går det rätt bra med den förlängda cykelrundan nu. Känner mig mindre som en idiot där jag svänger höger vid Stadshuset för ytterligare 5 kilometers cykling. Konstaterar att det ofta är motvind på Norrmälarstrand, desto snabbare går det på Södermälarstrand. Där kan man dra på riktigt ordentligt, inga fotgängare i cykelbanan, få cyklister och inga bilar att ta hänsyn till.
Faktum är att det var just här som jag frontalkrockade med en annan cyklist för hundra år sedan. Där var en liten kurva runt ett litet buskage. Vi hade båda lite för hög fart när vi dök upp i varandras synfält och vi låg båda i mitten av cykelbanan. Det var omöjligt att hålla undan. Istället körde vi rätt in i varandras framdäck och av kraften flög jag av cykeln, gjorde en liten luftfärd och hamnade några meter längre fram.
Totalt luftpumpad blev jag liggande en stund och några killar som jobbade på en av båtarna vid kajen kom till undsättning. Fick lyfta upp handen lite för att ge tecken om att jag var ok, behövde bara ligga kvar en stund och få in luft i lungorna igen. Chocken täppte till öronen så jag hörde ingenting. Kom till sans så småningom och konstaterade att jag bara hade ett litet skrubbsår på ena armbågen. Annars inget. Den andra tjejen klarade sig också helt oskadd. Vilken djävla tur!! Ingen av oss hade cykelhjälm.....
Sen dess har jag alltid cykelhjälm. Och jag förmanar alltid alla att ha den på. Än får ni ha cykelhjälmen på, säger mor.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar