Triumftåg

Igår gick startskottet. Efter två inställda träningspass fick jag äntligen med brorsan ut på hans första "löp"-runda.

Vet du hur mycket det blåste igår? Järnet! Flaggorna ville slita sig från flaggstängerna. Molnen på himlen signalerade oro. Men tiden var avtalad. Tränaren var stenhård, här fanns ingen pardon utan det var bara att ge sig iväg. Som bonus fick vi med oss ena sonen.

Rundan var utstakad, 6,75 km runt flygplatsen med start hemma hos oss. Just den här rundan är brutal miljömässigt sett. Den är så långt ifrån en tyst, vacker skogsrunda man kan komma. På norra sidan av flygplatsen löper Bällstavägen, en 1,5 km lång, spikrak väg där bilarna kör i en aldrig sinande ström. Ovanför lyfter planen.

När väl Bällstavägen är avklarad smiter man runt hörnet vid flygplatsens nordvästra hörn och kommer in i fina villakvarter. Här får man lite lugn i kroppen och hör sina egna tankar igen. Oväntat kommer man så småningom ut på öppna fält och man tror plötsligt att man är på landet. Här spelas det till och med golf på somrarna. Men så vid södra sidan kommer man återigen ut i trafiken. På östra sidan rör man sig sedan längs med Ulvsundaleden som tillsammans med Nynäsvägen förmodligen är Stockholms hårdast trafikerade trafikled, självklart Essingeleden undantaget.

Har man tur blåser det västlig vind och då får man de landande planen rakt i skallen. De är så nära att man nästan kan ta på dem. Bullret är totalt.

Men jag gillar det. På nåt vis får just den här rundan mig att känna mig 100% levande.

Nåväl, brorsan visade sig vara i sämre skick än jag kunnat föreställa mig så det här med att gå två minuter och spring/lufsa en som jag trott vi skulle kunna köra, gick inte alls. Istället blev det mycket promenad med 150 meters lufsning ungefär var 4-5 minut. Men det var inte så illa det heller med tanke på förutsättningarna.

När vi kom hem igen hade vi nått dagens två mål och skaffat ett till under vägen. De var:
1. Trotsa vädret och genomföra passet
2. Komma hem med en positiv känsla av passet och vilja göra det igen
3. Ingjuta självförtroende i brorsan att han kan springa

Summa summarum blev det ett bra pass. Det fyllde oss med energi och gav oss en känsla av triumf. Vad kan stoppa oss nu liksom?