Men, nu stod terriern i hallen och väntade på honom och han gavs ingen chans att klara sig undan. Trots att han inte hade några träningskläder med sig! Svamlade om att han skulle ha köpt några nya på vägen men att det inte fanns några i hans storlek. Tur att det fanns resurser att tillgå i makens klädlåda. Så ut och iväg, även den här onsdagen med sällskap av sonen, som tröttnade rätt snart på snigelfarten och sprang före i sitt eget tempo.
Det var en tung dag för en tung kropp och vi fick stanna och vila rätt så ofta. Men jag tycker nog ändå att det gick lite, lite bättre än förra gången. Han sprang några fler steg och kom igång riktigt bra mot slutet. Efteråt var han riktigt nöjd och det är det som är det viktigaste i det här skedet. Det gör att han kommer tillbaka nästa onsdag igen.
Man får ta en sak i sänder när man ska förflytta berg så till nästa gång har han i läxa att komma ombytt. Terriern är ingen terrier längre utan en snäll labrador.
Onsdagkväll i Bromma
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar