Vi åkte knappa 4 mil genom Österrike och utmed nästan hela den vägen löpte det fin-fina långfärdsskidspår, så om jag någon gång ska träna inför något skidlopp tänker jag definitivt ta mig dit på träningsläger.
Garmisch var en liten söt stad som gjord att turista i. Överallt kunde man hyra in sig på Gasthaus, hotell eller rum. Skidbackarna låg lätt tillgängliga och skiduthyrningen imponerade med sin effektivitet. Det tog inte mer än 5 minuter så stod man ute igen med hela skidutrustningen i handen.
Vädret skiftade, när vi kom på torsdagen sken solen och vi tittade oss storögt omkring på det fantastiska landskapet med alla bergen runtomkring. På fredagen var det molnigt, nästan dimmigt och vi såg knappt 300 meter framför oss.
I lördags var det strålande sol och då passade vi på att åka upp till toppen av Zugspitze, Tysklands högsta berg med sina 2962 meter. Vilken utsikt! Helt enastående. Jag vet inte hur många andra bergstoppar man såg, men många var de.
Enastående var också den ingenjörskonst som gjorde färden upp och ner hur smidig som helst. Det blev linbana upp och tåg (!) ner.
Utan internet i några dagar tragglade jag mig igenom landsortstidningen istället och läste bl a om en cykeltur som jag gärna skulle vilja göra nån gång, Tour d´Afrique, en cykling från Egypten till Sydafrika.
Ja, det var sköna dagar och nu är jag fulladdad med energi gjord på brätzel. Hörde att de säljer såna i Östermalmshallen. Måste ta mig dit. De är ju så fördömt goda.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar