Nej, den där huskuren hjälpte inte, så nu har jag legat för ankar två dagar med snuva, feber och huvudvärk. Jag blir alltid lika fascinerad över hur så små, små baciller kan få en så stor kropp på fall, på så kort tid. Det tar ju inte mer än ett dygn från första förkylningskänningen tills man är over and done with.
Lika fascinerad är jag över hur kroppen jobbar och sliter med att bli frisk, särskilt genom att skicka signaler om vad den behöver för föda. Jag har ätit åtskilliga rostade limpmackor med mycket Bregott och messmör på. Liksom druckit blåbärssoppa. Sen ville vi visst ha mycket proteiner, så resterna från kycklingfajitasarna härom kvällen passade utmärkt. Däremot har jag inte varit ett dugg sugen på kaffe, pasta eller mjölk. Inte heller på frukt konstigt nog. Jag litar på kroppen - den vet vad som är bäst i det här läget.
I övrigt har jag förlorat mig i löpningens värld genom att surfa runt på löparbloggar och på olika tävlingars hemsidor, samt hunnit läsa senaste numret av Runners World ordentligt. Om nån dag eller så är jag föhoppningsvis på benen igen och då 17 ska det bli springa av.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar