Stockholm by running

Idag gjorde jag nåt som möjligen är tabu i löparvärlden. Vet inte riktigt om det är så, men jag hör inte om den här sortens träning. Jag sprang andra varvet på Stockholm Marathon. Det finns säkert de som ropar på fusk och tänker att det inte är nån sport om man känner banan för väl inför ett lopp. Själv vill jag vara ordentligt förberedd och kommer springa det här varvet så ofta jag orkar.

Det är en ansenlig längd när man väl är ute och kutar. 2,5 mil enligt jogg.se. Så här efteråt känns det overkligt att jag sprungit hela den här vägen.

Utgick från Rålambshovsparken och sprang längs med Norrmälarstrand, förbi Stadshuset, under bron vid Tegelbacken, svängde vänster upp på Vasagatan, vidare till Torsgatan. Där hade de byggt en ny stadsdel sen jag var där sist. Coolt, mycket snyggare än förut.

Upp på Odengatan, urdåligt skottat - halt som 17, vek in mot Karlavägen, förbi Humlegården, upp på Vallhallavägen. Hit var det 6,5 km. Gick lite och drack varm saft som jag hade med mig. Löpte vidare, fortfarande kändes allt ok. Förbi SVT och SR mot Berwaldhallen och så ut mot Kaknästornet, förbi Sjöhistoriska. Sprang jämnsmed några skidåkare. Tänk att man kan åka skidor mitt i stan!














Sen kom den snutt som jag tyckte sämst om. Tvärsade över Gärdet och kom nästan tillbaks till SVT igen, det var psykiskt knäckande. Stannade till, gick och drack lite, åt nötter och russin som jag fått med mig. 11 km bakom mig. Piggnade till och sprang vidare runt Kaknästornet ut mot Frihamnen, förbi Djurgårdens träningsplan och så ned mot Djurgårdsbron och Manillaskolan, 14 km. Sen sprang jag nog lite galet, kom fram vid muséet på Waldemarsudde. Fortsatte förbi Skansen och Grönan. Började känna mig mör. Och törstig. Ont i ryggen, gnällig.

Men efter Strandvägen var jag i närheten av jobbet. Där slank jag in för ett Pit-stop. Lite ljummen cola, ett äpple, byte av tröja mot en torr. Livet fick färg igen. 19 km avklarade. Bara lite kvar. Ut igen, förbi Slottet. En massa turister från världens alla hörn. Sen skymtade Västerbron mellan båtarna på Söder Mälarstrand.

Nu började ryggen, benen och hälsenorna ta ordentligt med stryk. Baklåren stramade något alldeles extra. Kondisen och andningen funkade däremot helt perfekt, kände mig pigg upptill. Äntligen Västerbron. Hade medvetet lagt den som sista del idag- för att få känna den autentiska tröttheten som alla pratar om. Men det gick ganska bra att komma över, fast fort gick det nog inte.

Summering: Totalt tog det 2 timmar och 50 minuter, borträknat pausen på jobbet, vilket är något långsammare än jag räknade med. Jag får skylla på att det var jädrigt halt och moddigt många kilometer. Nåväl, distansen är avklarad och den gav mersmak.

Idag är det särskilt dålig kvalitet på fotona. Hade med mig en annan telefon än den vanliga - och den kommer jag inte använda mig av igen.