Jag är förbannad. Jag är tillplattad och tillintetgjord. En mil på 50 minuter - hur svårt kan det vara!!
"Man blir bra på det man gör" säger de, och eftersom jag springer milen allt som oftast, tänkte jag att jag idag skulle göra ett avstämningstest för att se hur snabbt jag egentligen kan springa milen på. Sist jag mätte den exakta tiden på sträckan var under Göteborgsvarvet för snart två år sen. Då passerade jag 10 km på 52:34.
Taggad tog jag mig till gymmet och löpbandet. Framför mig hängde TV-apparater med olika program, en med American Top Model, en med MTV Pregnant at 16, en med TV-shop, och så TV8s En plats i solen, där de idag skulle köpa hus i Biarritz. Fy, fan vad de där programmen suger. När man väl är inne i den tunga, tunga andhämtningen, då vill jag bli peppad av bra hög musik, starka människor, glädje. Istället får man se nån djävla dammvippa som gör magiskt rent bland fönsterpersiennerna.
Ja, ni fattar galoppen. Det blev platt fall, luften tog slut, jag fick stanna och gå. En mil tog precis 54:08. Buuuuuäääääähhhhh!!!
2 kommentarer:
Hej Lotta! Jodå, jag löptränar också intensivt nu... men håller mig från maratons så länge. Ska springa Cherry Blossom Race här i Washington i början på april, 10 miles (16km). En bra start i alla fall :-) Är nog inte heller nere på 50 min på milen men ska kolla nästa gång var jag springer på nu -så kan vi sporra varandra! Har sprungit Tejemilen på 48 min (hmm 11 år sen) men vet att jag kan.
Hej Tess!!! Det är tänkvärt det där med olika mätsystem, 10 km eller 10 miles, 1 liter eller 1 gallon. Vad får det för konsekvenser när det gäller t ex träning, matintag mm? Kämpa på så får vi stämma av våra miltider framöver.
Skicka en kommentar