måndag 11 januari 2010

Den ryska dockan

Snart dax att cykla hem. Så här i vintertid känner jag mig som en liten rysk docka, någonstans innanför alla plagg finns jag.

På överkroppen har jag:
Linne, kortärmad tröja, långärmat tunt underställ, långärmat tjockt underställ, min älskade Björn Dählie-skidställsjacka och så överst reflexvästen (livförsäkringen).

På benen: motsvarande tunna och tjocka långkallingar + skidställsbyxa.

Handskarna jag har håller inte riktigt måttet, de är för kalla i början, men när jag fått upp pulsen blir också fingrarna varma.

På huvet först en rånarluva och så en extra varm mössa, och som kronan på verket - cykelhjälmen. Glasögon är toppen eftersom ögonen rinner hela tiden annars.
Ja det var nog det hela. Ser du en getingspermie ute och cyklar så är det jag. Vinka då.
Vi ses


2 kommentarer:

Anonym sa...

Jag lovar att vinka om jag ser dig!
Känner mig ungefär lika sexig när jag sitter på min hoj. Ungarna låtsas inte känna mig när jag möter dom. Västen är urtöntigt i deras ögon, det är den absolut värsta töntvarningen av allt jag har på mig. /Sussi

Pier to pier sa...

"I come in peace" brukar jag säga till barnen när jag kommer hem, så att de inte ska bli rädda för den konstiga varelsen som kliver innanför dörren.