Är tiden man springer ett lopp på viktig? Vet inte hur det är för andra, men för mig är det absolut en sporre och ett mål att träna för. Sedan om jag klarar tiden när det väl gäller är en annan femma. Jag blir inte särskilt missnöjd om jag klarar att springa hela marathonloppet, men på säg 4:15:18 istället för sub4.
Att nå målet springa ett halvmarathon under 2 timmar tog 16 år. Första gången var 1991 och då hade jag tiden 2:03:något. 1992 fick jag den tillintetgörande tiden 2:14:något. Sen kom två barn och lite annat emellan, så inte förrän 1998 sprang jag nästa halvmara och kom då i mål på 2:03:59.
Därefter fick jag problem med ett knä och började promenera istället. Jag gick och gick och cyklade lite motionscykel, men 2005 bodde vi i Göteborg och där hittade jag en mirakelman som fixade knät (fast det satt visst i höften), vilket gjorde att jag kunde börja springa igen.
2005-2008 sprang jag Göteborgsvarvet på följande tider:
2005: 2:07:03
2006: 2:06:46
2007: 2:02:23
2008: 1:54:01
Målet under två timmar nådde jag dock redan på hösten 2007, då jag sprang Stockholms halvmara på 1:57:41 (det där med sekunder är förresten jätteviktigt:-)). Det var jättehäftigt! Jag jublade när jag kom i mål och log i en hel vecka efteråt.
Sedan jag nådde det målet känns det dock inte riktigt lika kul längre med den distansen. Det målet har legat framför mig så länge att jag är helt utmattad vad gäller under 2 timmar på en halvmara. Nu är det således under 4 timmar på helmara som hägrar, dvs 5:41 minuter/km, minus 4 sekunder på en av kilometrarna.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar