Vardagsäventyr

Vad skönt det är när man inte har bråttom! Särskilt när man ska ut på äventyr i SLs bussnät.

I morse var en sådan morgon. Jag skulle vara på möte först vid halv-9 och hade en ocean av tid för morgonbestyren och transport till jobbet. Cykeln stod ju på jobbet så jag tog mig till busshållplatsen helt på känn och kom två minuter efter att bussen gått. Såg fram emot en väntan på nästa buss, men kom på att jag glömt en grej hemma och tänkte att jag skulle hinna fram och tillbaka på de 8 minuter som var kvar tills den skulle komma.

När jag kom tillbaka med två minuters marginal enligt tabellen hade bussen redan gått. Konstaterade lugnt för mig själv att det var tokigt av mig att ha glömt att tidtabellen för buss 113 inte gäller och satte mig förnöjt ned på bänken och väntade i en kvart på nästa buss.

Passade på att lyssna till podsändningen från Rune Larsson som just nu springer genom Europa tillsammans med Susanne Johansson och fick höra att de nu är i Frankrike, att vädret är bra och att han behöver en ny innerslang till "Gudrun" - deras babyjogger.

Läste också bloggen för Tour d´Afrique, gänget som cyklar genom Afrika och som går i mål på fredag. De hade å sin sida haft regn av modell herrejösses och fått cykla på overkligt leriga vägar. Tänk att de snart är framme, efter 4 månader och 1200 mils cyklande från Kairo till Kapstaden.

En till som ska ut på äventyr är Josefin. Hon tänker springa Gotland runt på en månad med start i slutet av maj. Följ hennes blogg här, det kommer jag göra.

Själv kom jag i alla fall så småningom till jobbet, även om mitt lilla äventyr inte på långa vägar var lika spännande som Runes eller de andras. Noterade återigen att det tar dubbelt så lång tid att ta sig kommunalt till jobbet jämfört med att cykla. Men i morse gjorde det ingenting, för jag hade verkligen inte bråttom.