Att stilla sin oro

Det är tidig lördag morgon. Jag smyger mig upp medan resten av familjen sover vidare. Måste kolla formen. Kan jag verkligen springa fortfarande? Ibland får jag ju för mig att jag tappat den förmågan. Hur illa är det med baklåret? Det är sex dagar sen jag kände efter senast.

Vilan är bedräglig. Hur ska jag veta att den gör mig bättre, starkare och inte tyngre och tröttare? Måste ut och kolla, sen kan jag vila mera.

Äter gröt och dricker mina två koppar varmt vatten som jag alltid gör. Silverte - det är grejer det. Väcker de stela lederna, trampar på stället, svänger med armarna, böjer och stretchar. Känner mig redo att ge mig av.

Morgonjoggen är den bästa joggen. Den är mer meditativ än kravfull. I lugn och ro får man dra igång maskineriet och starta dagen.

Springer bort över flygfältet, förbi kyrkogården, rundar Brommaplan och tar mig sen vidare till stora korsningen vid Ulvsunda. Löper över Huvudstabron. Så här en lördagmorgon har bilförarna annat för sig, det är ovanligt lugnt. Springer ner mot Bällsta bro och är snart hemma igen.

Rundan är inte särskilt vacker, underlaget är asfalt men den tillhör mina favoriter. Den är lättillgänglig och tar en sådär 55 minuter.

Jag har stillat min oro. Kroppen svarade som förväntat - "ge mig bara lite mer lugn och ro så kommer det hela ordna sig, säger den".

Stockholm vaknar