Marie, min tidigare kollega, var ett hopplöst soffpotatis-fall, men en dag klev hon upp ur soffan och tog sig till gymmet. Jag bad henne skriva hur det gick till och varsågod, här kommer hennes historia:
Jag hade ett gymkort på Word Class när jag var 15 år. Då var jag aerobics-brutta i ungefär 1 år innan jag tröttnade. Nästa gång jag köpte ett gymkort var på Sats - 10 år senare. Under de här åren var jag näst intill orörlig: jag gillar inte friluftsliv, åker alltid buss eller tunnelbana istället för att promenera och är oerhört ointresserad av allt som har med sport och träning att göra.
När jag närmade mig 25 umgicks jag mycket med två nära vänner som tränade flera gånger i veckan på Sats och efter MYCKET övertalning gick jag med på att testa en sådan "pröva-på"-vecka. Mitt krav var att det skulle vara enkla pass utan styrka och att jag kunde ha träningskläderna från gympan i högstadiet på mig...men så gick vi dit! En lugn söndagseftermiddag klarade jag mig igenom ett afropass och det gick bättre än väntat - jag varken ramlade ihop av trötthet eller av uttråkning efteråt och det var en otroligt skön känsla. Samma vecka gick jag själv på aerobics och lugna yogaaktiga pass. Mest för att jag kände att det var nu eller aldrig.
När prova på-veckan var slut stod jag på Sats Medborgarplatsen och köpte ett gymkort med ett års bindningstid utan att blinka. Jag tänkte att nu gäller det! Om jag inte börjar träna nu kommer jag aldrig göra det. Och jag visste ju att NÅGON GÅNG måste man ta tag i det. Någon gång måste jag inse att jag måste bli starkare och få bättre flås. Jag var ju i den mest otränade form en 25-åring kunde vara i.
När mitt gymkort var köpt gick jag och köpte nya träningsoutfits, komplett med väska och skor och alles. Det måste man unna sig, högstadiekläderna är inte särskilt kul för motivationen. Believe it or not, jag har tränat sedan dess regelbundet i snart 2 år!! Det viktigaste för mig har alltid varit att jag inte har stora mål hängande över mig: mitt mål är att träna. Punkt slut. Sen om det blir en eller fyra gånger i veckan spelar ingen roll, målet är att ta mig tid till att gå till gymmet.
Det som hjälpte mig mycket i början var att jag stämde träff med kompisar på gymmet för att gå på vissa pass, ex samma pass varje onsdag. Då måste man ta sig dit! Det är mitt bästa tips, se till att ha någon som väntar på dig på gymmet för då kan man inte värja sig.
Ett annat tips är att inte ha en massa mål om viktnedgång ex, eller "nu ska jag köra 3 pass i veckan" - sånt funkar bara i två veckor. Det kommer alltid finnas annat att göra och då är det bra att känna att så länge man kommer till träningen åtminstone en dag i veckan så är det fine det med.
Ytterligare en grej är att alltid ha träningskläderna på jobbet. Eller om de är hemma: se till att byta om på en gång - då blir man sugen på att sticka iväg.
Till sist tror jag att man måste inse att det inte spelar någon roll vilka ursäkter man hittar på: det är viktigt att röra på sig! Jag insåg det och äter fortfarande en massa godis och är en soffpotatis många kvällar men - jag tränar mellan godispåsarna och är sjukt nöjd med det=)
Hälsningar
Marie
Fd soffpotatis
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar