Springa löpband. Det väcker en massa associationer det. En del löpare älskar löpband medan andra skyr det som pesten. Själv är jag ambivalent. Jag tycker nog ändå att det har sina goda sidor.
Jag är ju långt ifrån allvetaren i det här fallet, men de gånger jag sprungit har jag fått uppfattningen att de flesta på gymmet använder löpbandet som uppvärmning. Sällan får jag någon vid min sida som tänker mata av kilometer efter kilometer under en timmes tid. Nä, de "riktiga" löparna är nog ute och springer i mörker och vinterkyla. Det är synd, för det hade varit smutt att få någon brevid mig som var som jag, nån man kunde snacka lite med och stötta, alternativt bli stöttad av när det känns tungt.
Jag märker hur långsam jag blivit av alla långpass och uthållighetsträning som jag ägnat mig åt det senaste året och tycker nu rentav att det känns utmanande och spännande att komma inomhus och köra löpband istället (eller också kanske jag ska säga). Jag har ju förfärligt svårt att sätta press på mig själv när jag springer ute, utan varelse pulsmätare eller stoppur. På löpbandet går det bara inte att smita undan, alla blippande siffror talar sitt tydliga språk och det är här jag lyckas genomföra intervallpassen som förhoppningsvis gör mig snabbare.
I mitten av januari, arbetsdatum just nu är den 22 januari, tänkte jag ge mig på milen igen. Att springa den på 50 minuter eller snabbare skulle kännas kalajs, och det blir ett bra delmål för vinterns träning. Den dagen tänker jag ta med mig min ständiga hejaklack (mamma och brorsan) till gymmet och sen så ber jag om: Största - Möjliga - Jubel!! för att nå fram.
Är du sugen på att slå ditt personbästa på löpbandet? Kom igen den 22a januari. Ingen distans är för kort!
Tidigare skrev jag ett inlägg om hur man kan göra löpbandsträning lite roligare, läs här, och nedan presenterar jag mitt egna bidrag till hur det skulle kunna se ut. Filmen går inte att titta på om man inte springer samtidigt. I annat fall blir man sjösjuk.
Skogslöpning
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar