Konsten att lura sig

Sällan behöver jag motivera mig på nåt särskilt vis för att få till ett träningspass. Jag är tillräckligt "skadad" för att genuint och genomärligt verligen tycka om att träna. Det är liksom inget jobbigt att packa väskan och ge sig iväg till gymmet, eller kröna den cyklingsklädda kroppen med den snygga hjälmen och sticka iväg i morgonmörkret. Numera har jag dessutom de nya Icebugsen som kommer göra vinterlöpningen ännu roligare.

Nej, det som hindrar mig från träning är ändring i rutiner. Tidiga jobbmöten ute på stan direkt på morgonen, utan möjlighet att byta om efter en svettig cykling, kvällsaktiviteter med kompisar toppat med några glas vin, hektiska arbetsdagar då lunchen tuggas upp snabbast möjligt ruckar veckans träningsschema.

Rutiner är bra men mina pass blir också lite väl rutinifierade. Jag kör på ungefär samma mängd och i samma tempo med samma belastning hela tiden. Något intervallpass per vecka hade suttit fint och det är därför boxningspassen är så perfekta, för på dem finns ingen chans att smita undan. Löpbandet är också en bra utmaning, så det håller kanske på att lossna.

Min plan i vinter är annars att förlänga långpassen så att tre mil så småningom ska kännas lika behagligt som två känns nu. Men då måste det ju till en liten förlängning av varje långpass och där finns ett visst motstånd tack vare min rutin-älskande hjärna.

Under hösten har mina långpass legat på runt 17 km och jag har några väl upptrampade rundor som är sköna att köra. Förr-förra söndagen ville jag springa länge och ett tag tänkte jag förlänga rundan med tre km för att komma upp i två mil. Men när jag sen stod i vägskälet för att ta de där tre extra kilometrarna på slutet, var jag inte stark nog och lyckades inte övertala mig till att springa extrarundan utan valde min gamla vanliga väg och så blev det "bara" 17 km i alla fall.

Nu i söndags ändrade jag därför taktik och tog de extra tre kilometrarna i början av passet istället för i slutet. Alltså - är man lättlurad eller? Tre kilometer är väl ändå tre kilometer, oavsett var i rundan de befinner sig? Men det funkade och jag kunde inte smita undan eller ta en närmare väg hem, för jag var helt enkelt för långt hemifrån när 17 km närmade sig.

Så enkelt kan det alltså vara ibland.

Kungsholms strand 13 dec 2010