Nyss låg jag på en solstol med fötterna i sanden och blickade ut över Atlanten och nu sitter jag här i ett frostigt Stockholm och undrar om jag verkligen varit i Portugal. Det snabba sättet att resa på är fantastiskt, men det ger liten möjlighet till omställning.
Jag och maken flög till Faro i onsdags och hyrde bil där för att söka av kusten österut mot Spanien. Resan innehöll ett visst mått av nostalgi för vi var här flera somrar när barnen var små och nu passade vi på att åka tillbaka till några av de ställen vi hade tyckt bäst om. Men vi ville också se nya platser och tog oss över gränsen till Spanien.
Gränser är häftiga tycker jag. På bara några meter ändras så mycket. Vägskyltar, språk, bebyggelse, mat, näring, skolsystem, skattesystem och mellan Portugal och Spanien även klockan. Just tiden hade vi lite problem med och det var väl tur att vi inte skulle med ett flyg i Spanien för då hade vi nog inte hunnit med.
Sista kvällen var vi tillbaka i Faro och tog in på ett hotell vid stranden i närheten av flygplatsen. Där tittade vi på världens finaste solnedgång och tänkte att det inte behövs så mycket mer för att man ska vara hundra procent nöjd.
Men nu - åter i verkligheten, mössa och handskar på.
Istället för WOW
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar