Ute på landet har älgjakten satt igång. Vi träffade grannen förra helgen och han meddelade att jaktlaget bara fått sig en älgkalv tilldelad. "Den får vi nog gå och dra på till i januari" sa han, inte det minsta missmodig. Jag kan riktigt se framför mig hur gubbarna samlas där i skogen, med sina mackor och kaffetermosar och inte ens laddar bössorna utan tar sig en lugn stund och dryftar livets stora frågor istället.
Det där med målet är kanske inte så viktigt alla gånger? Och hur är det egentligen med mitt mål att springa marathon under fyra timmar? För mig är det verkligen ett bra mål att träna mot och jag är helt säker på att jag kommer klara det rätt vad det är, men jag har inte så bråttom att komma dit. Vägen är alldeles för rolig och jag vill inte att det ska ta slut för snabbt.
Fast å andra sidan skulle det kännas hur stort som helst att klara det redan om två veckor.
Par i älg
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar