torsdag 14 oktober 2010

Återställd

Jag gillar att hänga på www.jogg.se. Diskussionsforumet där är fantastiskt inspirerande och minsta fråga får svar av otroligt engagerade löpare. Allt möjligt behandlas; utrustning, träningsupplägg, personbästa, tävlingar, kost - ja allt möjligt som rör löpning.

Ett stående inslag är ropen på hjälp när man skadat sig. Alltså, egentligen vet man ju innerst inne att det bara är att vänta tills man tillfrisknat, men alla som varit skadade vet också att det inte går att sitta still och vänta, utan man vill bli frisk NU. Så man frågar om någon mirakelkur.

Fråga bara mig. Jag har varit skadad sedan i mitten av april och har haft förfärligt ont i högervaden sedan dess. I mitten av juli trampade jag dessutom lite snett med vänsterfoten och drog på mig en hälseneinflammation i vänster häl. Inte slutade jag springa för det.....

Det har varit ett elände, men nu verkar det äntligen vara över (peppar, peppar). Så hur gjorde jag för att bli frisk?
1. Högervad.
Diagnos: "otroligt spänd muskel". Kraftig smärta vid isättning av fot, endast vid löpning. Ordination: Massage, massage, massage, bastu, varma bad och ännu mer massage. Ett besök hos naprapat som masserade vaden hårt, tre besök hos osteopat som töjde och drog och masserade. Kändes mycket bättre efter varje besök och det blev ingen försämring vid nästkommande löpningsrunda. Långsamt, långsamt har jag alltså blivit bättre och sedan i lördags känns det ingenting längre.

2. Vänster häl.
Diagnos: "hälseneinflammation". Svullen häl, konstant ont runt hälen vid gång såväl som löpning.
Ordination: Få igång blodcirkulationen i och runt inflammationen. Besök hos osteopat två gånger. Kändes väldigt bra efter varje besök, men inflammationen slogs upp igen vid nästkommande löpning (trots så långt löpuppehåll som tio dagar). Bestämde mig för att inte kosta på mig fler besök eftersom jag inte kunde sluta springa. Istället började jag varje dag med att doppa foten i en balja med hett vatten. Masserade sedan hälen en stund och doppade sen ner foten igen i det varma vattnet. Ställde mig därefter i trappen och stretchade ut hälsenan.
Första genombrottet kom när jag sprang uppför den otroligt branta backen upp till slottet i Edinburgh. Det verkar faktiskt ha gjort skillnad att springa med hälen i ett så maxat utstretchat läge. Några veckor senare sprang jag upp för skidbacken på Ekerö och kände återigen att det gjorde gott för hälsenan. Finalen på min rehab blev till sist när jag klev upp på ungarnas studsmatta i trädgården och hoppade några minuter varje dag i en vecka. Det gjorde verkligen susen. Faktiskt både för högervaden och i hälsenan.

Jag kan inte nog tacka kroppen för att vi är kompisar igen och jag lovar, lovar, lovar!! att lyssna på alla signaler från och med nu.

Orosmolnen har dragit förbi

Inga kommentarer: