Enligt planen ska jag ju springa långpass ungefär var 10e dag och redan i söndags började jag ladda för nästkommande långpass vilket torde genomföras i början av veckan. Att köra långpass i veckan är nytt för mig och jag har noll rutin på hur jag ska få in det i schemat. Först var jag helt inställd på att köra det igår morse, men sen så fick jag lite annat att stå i så jag sköt fram det till idag.
Hela morgonen och förmiddagen fram till lunch tänkte jag långpass och planerade noggrannt vilken väg jag skulle springa hem på eftermiddagen. Jag åt en andra frukost, drack massor av vatten, fick i mig ett äpple. Framåt tvåsnåret hände sen nåt med motivationen för ju närmare klockan kom 4, desto fler arbetsuppgifter tog jag på mig så det blev alldeles stört omöjligt att komma iväg. Kl 4 var den magiska starttiden som skulle göra att jag trots två timmars löpning kunde komma hem i lite lagom tid för middagsfixet.
Det gick till och med så långt att jag tänkte ställa in löpningen över huvud taget och började fundera på att ta cykeln hem istället. Blåsigt och kallt verkade det vara ute också. Fy så trist att springa! Tänkte jag ett tag, men så fick jag kraft någonstans ifrån och gjorde upp med latmasken inom mig, bytte om, drog på mig skorna och sprang iväg.
Det blev bara ett vanligt hem-från-jobbet-spring, fast jag la på en km extra för att känna mig lite bra trots allt. Imorrn hinns inget långpass med, men på torsdag - då är det en perfekt dag för långlöpning!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar