Jag är rätt så dålig på att hålla reda på vilket datum det är. På jobbet har jag inte fler möten än att jag kan ha dem i huvet och för att minnas tänker jag mer i veckodagar än i datum. Typ, nästa måndag kl 15.00 har jag ett möte, eller näst-nästa torsdag ska jag klippa mig, eller vad det nu kan vara.
Därför fick jag ett gulp i halsen idag när startbeviset till halvmaran damp ner i brevlådan och det visade sig att loppet är redan den 11e september. Det är ju bara om lite drygt två veckor och inte om tre veckor som jag hade fått för mig. Shitpomfrit säger jag bara.
OK, distansen vet jag att jag klarar, men på vilken tid? Halvmaran är min favoritdistans och jag brottades i många år med att springa den under två timmar. Till sist lyckades jag, men sedan dess har det gått två år och fyra månader. Visserligen har jag löptränat mer än tidigare, ja tränat mer överhuvud taget, men jag känner mig inte alls säker på att komma under två timmar igen.
Om nån skulle säga att tiden inte är viktig så har det i det här fallet samma effekt på mig som när mammorna säger till sina små fotbollsspelande barn att det viktiga inte är att vinna, utan att det är själva deltagandet som är det viktiga. Det är en ren och skär lögn. Tiden betyder allt.
Dessutom vill jag inte skylla på nåt, varken på att jag är för dåligt tränad eller är skadad. Nu är det skarpt läge, mitt egna Lotta-mästerskap och inga ursäkter what so ever godtas. Det är bara att leverera.
Gulp!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar