Lördag

Den här dagen blev inte riktigt som jag tänkt mig. Hela dagen har jag gått och laddat för att ge mig ut på en löprunda. Jag satte den första starttiden redan vid 9 men sköt snabbt fram den till 10, sen tänkte jag att jag skulle ge mig ut efter lunchen, därefter vid tre men när klockan blev fem och jag fortfarande inte kommit iväg, la jag ner projektet. Kroppen har kännts seg och tung, med noll energi.

Istället blev det en sväng in till stan med maken och äldsta sonen. Vi åt en god räkmacka vid Hötorget och så skulle det införskaffas gympakläder åt sonen. En surare 16-åring att ha med att köpa kläder finns nog inte. Eller om vi säger så här då: han är ingen shopper han inte. Men hans mamma hade både skyddsväst och störtkruka på så vi lyckades få tag i det nödvändigaste.

På hemvägen bestämdes det plötsligt att det skulle tittas på stora amerikanare. Kan man föreställa sig något tråkigare? Jag satt kvar i bilen och väntade. Och medan jag satt där och tittade ut såg jag en lakritsbutik på andra sidan vägen. Men oj vad gott tänkte jag och fick bråttom att ta mig ur bilen. Lakrits, skumbananer och romerska bågar - det är min kopp te det. Så fort jag klev innanför dörren till Lakritsroten som affären hette, började det vattnas i munnen. Precis allt såg gott ut. Knasigt nog blev tre små påsar av sånt som jag ätit förut - när det fanns så mycket annat att välja på. Jag måste dit igen. Snart.

På tal om minnet som jag skrev om igår, så satt jag där sen i bilen med mina godispåsar i knät och mindes hur det var med lördagsgodiset när jag var en sådär 6-7 år. Hela lördagförmiddagen var som en enda stor ritual. Jag gick alltid med min bästis Anna till Tages kiosk. Redan vid 9-snåret ringde jag på hos henne för att komma iväg. Vi fick båda 25 öre i veckopeng och det räckte till en rätt så lagom stor godispåse. Tage hade hela förortens ungar i lång kö vid kiosken och alla valde godiset omsorgsfullt och omständligt. Det var verkligen som alla 60-talister i hela Sverige beskriver det. Barnen pekade och sa "En sån och en sån, och så en sån, nej förresten jag tar en sån istället- hur mycket har jag kvar att handla för? A, då tar jag två såna och så en sån. Hur mycket är det nu?" Att Tage stod ut! När vi äntligen var klara traskade vi hemåt och åt upp det mesta under tiden. Som jag minns det var det rätt så mysigt, även om det gjorde mig till en äkta godisråtta.

Nej, nån löpning blev det inte idag, men imorrn, imorrn slipper jag inte undan.

Mmmmm....