Fyllde år förra veckan. 46.
Nog om det.
Semestern rullar vidare och jag går nu in i fjärde ledighetsveckan. Det är då det magiska brukar hända. Helt plötsligt, mitt i ett steg, kliver jag in i semesterlunken och börjar gå riktigt, riktigt långsamt. Dagarna fylls med fikastunder, blåbärsplock och matlagning. De snabba besluten göre sig icke besvär.
Första veckan bibehöll jag någon form av träningsfrekvens, men sedan två veckor tillbaka har jag inte rört på mig nämnvärt. Konstigt det där, för inför varje semester målar jag upp bilden av mig själv som den supertränande kvinnan, som tar sig en löprunda varje morgon innan familjen har vaknat och som på hemvägen springer förbi bagarn och köper med sig nybakt bröd till frukosten. I verkligheten blir semestern istället ett kroppsligt förfall med för lite motion och för mycket fikabröd/snacks/vin/tapas/glass/mat. Ack så trevligt, men fördärvet i form av viktpåslag kommer som ett brev på posten.
Det lyxigaste med semestern tycker jag annars är att få vakna när jag själv vill. Jag vet - jag börjar bli gammal, men det är så jädrans skönt att slippa väckarklockan.
Med tre veckor kvar av ledighet tyckte jag att idag var en bra dag för resettning. Dags att sätta igång träningen igen och ta vara på möjligheten att ha tid till att göra det jag tycker är roligt. En artikel i Runners World i vintras om Coltings träningspass i skogen samt Men Mias inlägg om orientering har inspirerat mig att testa på skogslöpning. Jag hittade en bra stig alldeles inpå stugknuten som kändes perfekt att börja med. Den gick lite uppför, lite nerför, där var en del rötter att se upp för, några kvistar att huka sig för och en och annan stubbe att hoppa över. Men den var inte så lång så jag körde den 4 gånger. Innan sista varvet stannade jag till och körde benböj, sit-ups, armhävningar och rygglyft. Se där - det var ju enkelt. Jag gör om det imorrn.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar