Vad minns man egentligen?
När jag är superstressad suddas mitt minne ut. Jag glömmer t ex var jag har lagt olika saker, har svårt att placera in människor i rätt sammanhang osv. Jag har lärt mig att inte bli rädd för det tillståndet, utan vet innerst inne att minnesluckorna beror på att jag är stressad och inte på nån läskig sjukdom eller så. Jag lägger då inte heller tid på att försöka minnas vad det är jag har glömt utan fokuserar på att lösa situationen så gott det går utan det jag för tillfället saknar. När den stressade perioden är över kommer minnet tillbaka.
Vanligtvis har jag ett hyfsat gott minne, men det är ändå bara en bråkdel av alla platser och alla situationer jag minns sådär rakt av utan några hjälpmedel som foton eller någon som berättar för mig. Ta bara semestern t ex. Vad minns jag? Fragment av några mysiga fikastunder på strandcaféerna vid Medelhavet, exakt sekunden när jag trampade lite snett med vänsterfoten, det vackra alplandskapet i Schweiz på vägen hem, att det var ett väldigt regnoväder en lördagkväll på landet och såklart lite till, men det mesta av minnena har flutit ihop eller bort. Kvar blir mer en känsla än rena minnen tycker jag.
Om jag senare återbesöker platserna kommer minnena från förra gången tillbaka igen. Ja just det, det var så här det såg ut, det var här eller där vi satt och det var dem eller dem vi pratade med. Allt klarnar.
Att minnas hur det var att springa ett lopp tycker jag är jättesvårt. Exakt hur banan gick, var backarna fanns, vilka band som kanske spelade utmed vägen, vilket väder det var och särskilt hur det kändes i fötterna, benen, inombords. Och det är ju jättesynd, för hade jag kvar den informationen skulle jag kunna förbereda mig mycket bättre. Bra då att jag har den här bloggen, för nu har jag i alla fall en chans att minnas årets tidigare lopp mycket tydligare och använda den kunskapen inför tävlingarna framöver.
Om du inte tidigare har sett Jill Bolte Taylor tala om hur hjärnan fungerar kan jag varmt rekommendera dig att ta de 20 minutrarna det tar att se den.
TED, Jill Bolt Taylor
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar