Söndag

Vilket bestyr det var att komma iväg på lubbning idag. Jag drabbas ju då och då av ett tillstånd då jag tror att jag inte kan springa längre och idag var en sådan dag. När det händer är det enda som hjälper att bestämma ett exakt klockslag när jag ska ge mig iväg. Klockan 9 sa jag till mig själv när jag vaknade.

Så jag åt frukost och läste tidningen, softade lite och tog sen på mig löparkläderna. Idag åkte tröjan med krut i på eftersom jag verkligen behövde all boost som fanns att tillgå. Sen drack jag en kopp te till och åt en rostad limpmacka med Bregott på som smälte och blev sådär gott som bara den kombon kan bli, och så tyckte jag att strumporna inte var bra, så då bytte jag dem. Vid uppvärmningen kände jag mig stel som en bronsstaty. Jag fyllde på vätskebältet, gick och kissade en sista gång och klev utanför dörren.

Klockan hann bli halv-10 innan jag hade nojjat klart. Och det var bara första persen, för så fort jag tog första steget började det gnällas något alldeles grönjävligt inne i skallen. Dels skickade vänsterhälen helt onödig information om att den hade ont och Karin gjorde allt för att få mig att vända. Ja, det var ett styvt jobb att få alla att röra sig framåt idag.

Men så efter en kilometer lugnade det ner sig, andningen funkade, högerbenet gjorde inte ont alls, Seal i lurarna var perfekt, de två backarna som jag passerade märkte jag knappt av. Det rullade på. Jag sprang samma runda som förra veckan, in till stan och runt Kungsholmen, förbi Fredhäll, genom Minneberg och Ulvsunda industriområde, 17 km.

Jag klarade George Michael-testet vid Kungsholmsstrand och kände mig rätt nöjd, om än nästan illamående när jag kom fram till Stadshuset. Vid Norrmälarstrand cyklades det i tävlingstempo, Stockholm Triathlon pågick som bäst. En bil lyckades ta sig förbi avspärrningarna, in på tävlingsbanan och det höll på att bli en ordentlig olycka, men som tur var så var cyklisterna uppmärksamma och blev istället arga som bin på bilisten. Det skulle jag också ha blivit.

Efter milen tyckte jag plötsligt att det blev jättetråkigt att springa. Hade väldigt jobbigt med motivationen där, men det fanns inget bra alternativ till att bryta sådär 7 km hemifrån, så jag stängde av tankarna och bara fortsatte. Rätt vad det var hade jag bara 4 km kvar och efter ett tag bara 2 km. Där behövde jag piggna till lite, så jag satte igång musiken igen. Sista minutrarna tog jag mig fram med hjälp av Earth Wind and Fire och deras September.

Så var jag äntligen hemma och det på en tid som var 5 minuter snabbare än förra gången och det kändes ju toppen. Men egentligen fick jag inte upp något flyt på hela rundan. Det kändes kryckigt, stelt och som om alla delar i kroppen hade svårt att samarbeta. Jag behöver helt klart springa lite mer de närmaste dagarna för att få allt att stämma igen. Springa kan jag bevisligen, men normalt brukar det kännas mycket, mycket bättre än det gjorde idag.

Veckans träning v 34
Cykel 4x2 mil= 8 mil
Löpning = 17 km
Boxning = 1 timme
Dans = 1 timme

Träningstid 7,5 timmar

Jo, du ser rätt, dans har fått förflytta sig från välmåendekontot till träningskontot. I onsdags var det riktigt svett på passet, helt i paritet med en timmes löpning, om än i ett lugnt tempo.

Dextrosol de luxe