Igår tyckte jag det var dags att prova intervaller. De passen tillhör mina "måste-börja-med"-pass. Måste börja med för att bli lite snabbare. Struntar att börja med för att de är så enkla att strunta i.
Nåväl, jag valde mellan korta och långa intervall och bestämde mig till slut för långa tusenintervaller. Rundan jag tänkte springa var på 9 km, fram och tillbaka till hamnen och jag hade tänkt springa fort på 4 av dem med en km vanlig jogg mellan varje. Eftersom jag inte har en sån där nymodig pulsklocka med GPS i, präntade jag in de olika start- och stopp-punkterna på kartan över rundan som jag lagt upp på jogg.se.
Lite spännande var det. I vilken form skulle jag befinna mig? Nyligen resettad och en månad kvar till halvmaran.
Joggade iväg lite lugnt den första kilometern. Skosnöret gick upp så jag stannade och knöt om båda skorna med dubbelknutar. Dags så att ta fart. Och som jag sprang. De första 200 metrarna kändes bra, jag tog långa steg, men så steg pulsen upp i säkert 200, jag började andas djupt och ljudligt och tänkte att det här går inte bra, jag kommer inte att hålla. En kille cyklade förbi och jag bara väntade på att han skulle fråga "Mår tant bra?". Såg vägskälet där jag trodde kilometerpunkten låg, närma sig, höll på att dö, nådde fram och tittade på klockan. 3:30. Kunde inte vara möjligt. Runt 5 hade varit rimligt. Något måste alltså vara fel, antingen gick klockan för sakta eller så hade jag tagit fel på kilometerpunkten.
Försökte tränga in, långt in i hjärnan, för att minnas hur kartan sett ut på jogg.se. Men på nåt vis så försvinner alla tankar när jag springer. Det går inte att hålla fast i dem. Jag klarar inte att svara på den enklaste frågan om t ex vad huvudstaden i Finland heter eller hur mycket 3x3 blir. Jag är helt upptagen med att andas och att sätta den ena foten framför den andra. Det upptar all tankeverksamhet.
Joggade vidare mot nästa intervallstartspunkt såsom jag mindes den. Satte fart igen, men jag var väldigt, väldigt trött. Den första intervallen hade totalt sugit musten ur mig. Och den här intervallen tog aldrig slut. Kilometern kändes som en evighet och jag klockade 6 minuter vid nästa landmärke. Kunde ju inte vara möjligt det heller. Joggade några minuter fram till vändpunkten och var helt förvirrad i mina tankar. Räknade plus och minus och försökte få ordning på kilometrarna. Gav upp och tänkte att jag fick reda ut det hela när jag kom hem istället och kunde mäta upp det hela på nytt.
Kämpade mig igenom två intervaller till innan jag äntligen var tillbaka och i mål. Det var fruktansvärt jobbigt. Utpumpad skulle jag nog vilja beskriva mig som.
Om mina beräkningar stämmer så höll jag 4:33-fart på första intervallen (770 m) och 4:39 (1,29 km) på andra, 5:12 på tredje (800 m) och 5:00 (770m) på fjärde. Totalt tog 9 km 49,5 minut. Om detta stämmer så är jag extremnöjd. Fast det behöver inte alls vara så heller. Egentligen kanske beräkningarna håller samma klass som en riktigt bra fiskehistoria.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar