Nu måste det ut. Känsliga läsare varnas. Jävlar förbannades satans fan i helvetes djävla skit piss och pest och senapsgas fy för satan##!/&%¤##%&()§.
Det blir inget lopp på lördag.
Sådär, nu känns det genast bättre. Både att ha fått ur sig ilskan men också att efter stor vånda äntligen ha satt ner foten och bestämt mig för hur jag ska göra.
Ibland är besluten så jobbiga att fatta. Jag gav mig själv en tidsfrist fram till idag med att bestämma mig och lovade att jag skulle vara helt ärlig mot mig själv. Om jag kände det minsta lilla onda i benet på morgonen så skulle jag inte springa halvmaran på lördag. Och nu har jag varit helt ärlig eftersom det fortfarande gör pyttelite ont. Knappt så det märks, men när jag trycker på det tidigare så jätteömma stället kan jag fortfarande förnimma lite, lite smärta. Så jag forsätter rehaba mig några dagar till, med mycket stretch och Voltarencreme istället för att springa som en "fartdåre" (vem? jag?) i två mil. Himla förnuftigt.
Halvmaran för mig, är annars en särskilt speciell distans och jag har lovat mig själv att vara i mitt livs toppform nästa gång jag ska springa ett sånt lopp. Här gäller det att persa och få till en riktigt bra tid. Vilket jag inte kan åstadkomma nu. Så beslutet var egentligen inte svårt att ta, men det finns ändå en besvikelse över att inte nå ända fram den här gången.
Nu ska jag ta och såpa munnen.
1 kommentar:
Förstår frustrationen, men din ånger OM du springer och drar på dig en värre skada är 7 resor värre... klokt val, det kommer nya lopp. Massor.
Skicka en kommentar