Motionscykeln måste vara den ultimata träningsformen egentligen. Stora muskelgrupper får jobba, man får hög puls och det är omöjligt att skada sig. Tack vare dataprogrammet kan man också variera träningen och så kan man kolla alla möjliga värden som blippar fram. Många tycker säkert att det är dödens tråkigt, men jag tycker det är så skönt att få ge järnet och svettas ordentligt.
Egentligen gav jag motionscykeln i julklapp till min man ett år. Det var kanske inte så snällt eftersom han tillhör kategorin soffpotatisar, men det var av välmening eftersom vi skulle åka till fjällen på sportlovet och jag tänkte han kunde träna upp kondisen lite under de två månaderna från jul fram till sportlovet. Det tyckte inte han var nödvändigt. Tror han cyklade en enda gång under hela perioden.
Däremot kärade jag ner mig i motionscykeln första gången jag provade cykla. Den var det perfekta träningsredskapet för mig just då. Jag hade inte kunnat springa på många år eftersom jag hade ont i knät och kände direkt hur mycket jag hade saknat att få svettas och flåsa ordentligt.
Vi fortsatte att träna ihop några år, men sedan jag började cykla så pass ofta till och från jobbet som jag gör nu har det inte kännts lika lockande att även köra motionscykel. Men idag var det alltså dags igen. Jag har ju inte kört något långpass sedan Extreme-loppet för drygt två veckor sedan och har kännt mig lite stressad för det, så det var toppen att kunna avverka nästan två timmar med en snittpuls på 156, helt utan krämpor i ben, höfter eller annat. Jag kom 53 km och gjorde av med 1800 kalorier (fast enligt pulsklockan var det 1100). Och svettades säkert 30 liter.
Och faktiskt avundades jag inte dem som sprang idag med tanke på vädret. När kommer värmen?
Vad är det som cyklar och cyklar men inte kommer fram till dörrn?
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar