- Mamma, du har DAMP, säger barnen till mig ibland när jag svettig och dan med mössan full av snö, skrider in i hallen efter dagens cykeltur, löprunda eller vad det nu är jag varit ute på.
Mja, jag håller inte riktigt med där. Till vardags uppfattas jag nog som en av de lugnaste personerna, men jag har definitivt ett stort rörelsebehov. Tredje dagen på jobbet efter ledigheten känner jag mig något instängd om dagarna och lider för tillfället av stark abstinens till skidåkningen som jag inte lyckas döva. Vart tog all den fina snön vägen? Skidorna står ju nyvallade och väntar, så varför detta plask nu mitt i januari?
Och så spökar ryggen lite, lite fortfarande. Inte alls farligt faktiskt, men jag får vänta någon dag till innan jag kan börja springa igen. Igår var jag iväg till min bästa osteopat och hon drog lite här och lite där vilket förbättrade läkningsprocessen ytterligare. Kan varmt rekommendera henne om du har någon åkomma som behövs åtgärdas, Stjärnborgs osteopati och pilates.
Jag försöker göra som andra och åka buss/tunnelbana till jobbet men imorse blev myrorna i rumpan för kliiga så jag blev tvungen att kliva av tunnelbanan några stationer för tidigt och promenerade de sista 50 minutrarna istället. Kom rosig om kinderna och nöjd i sinnet till jobbet.
DAMP, det är nog en för kraftig diagnos - men lilla d kanske - det är nog det jag har.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar