Jag har några favorittider på dygnet då jag helst kör mina pass. Den absoluta favoriten är vid tre-snåret på söndag eftermiddag. Tyvärr blir det dock sällan av att jag springer då för söndagarna brukar jag hålla träningsfria för att hinna med annat i livet.
Näst bäst är lördag förmiddag och denna tid använder jag mig av desto mer. Nästan varje vecka tränar jag den här tiden och den är perfekt för långpass. Jag är färdigtränad när resten av familjen vaknat till.
Morgonlöpningen är också en favorit medan kvällslöpningen hem från jobbet på vardagarna mer känns som ett bra sätt att kombinera transport och träning. Sämst tid att sätta igång träningen på är efter åtta på kvällen, kvällstrött som jag är och direkt efter lunch på helgen eftersom den skäl för mycket av "tillsammanstiden" jag har med familjen.
Idag kom jag iväg just vid en sån dålig slot-tid, kvart i ett och långpass dessutom vilket faktiskt fick mig på lite småpyrt humör. Egentligen hade jag velat göra annat samtidigt som det här var den enda tiden som var möjlig. Löpmässigt funkade det i alla fall jättebra, inga dippar, inget ont. Bara ena foten före den andra i två mil och en önskan att det skulle vara över så snart som möjligt. Höll till och med ett lite högre tempo än vanligt för att komma hem snabbare.
För att komma igenom passet satte jag också upp den ena "milstolpen" efter den andra; förbi flygplatsen, Tranebergsbron, Solstugan, Rålis, Stadshuset, Pampas och på slutet ägnade jag mig åt att mäta upp hur många steg jag tar per minut. Hade läst en artikel om det perfekta löpsteget i senaste Runners World och tänkte att det kunde vara kul att veta. Exakt 170 steg blev det vid fyra olika mättillfällen under rundan. Varken fler eller färre. Är man en maskin eller?
En maskin med känslor i så fall och idag var känslan: långtråkigt.
Veckans träning v 3
Cykel 2x2 mil=4 mil
Boxning = 1 timme
Löpning = 4 mil (1+1+2)
Tråkigt kanske - men det var i alla fall vackert väder
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar