Mitt liv som katt

Katten gör inte många knop de här dagarna. På sin höjd byter han ena fåtöljen mot den andra, slickar lite i skålarna, tittar ut genom fönstret och går ut så lite som möjligt.
Jag har hört nånstans att katterna bor hos människorna för att det är bekvämare, även om jag vill tro att det inte gäller vår katt. Självklart bor han hos oss för att han gillar oss så mycket. Det märks eftersom han så ofta sitter och väntar på oss i fönstret när vi i vanliga fall kommer hem från jobbet.

Han och jag kompar varandra rätt så bra för tillfället. Jag byter också soffan mot fåtöljen nån gång ibland, spanar ut genom fönstret då och då, tittar på filmer, fikar och tar mig ut max en gång om dagen. I och för sig stannar jag ute något längre än vad han gör och rör mig också något hastigare, men gärna i samma spår som tidigare. Oftast får jag dessutom middagen serverad, så det är bara att slå sig ner vid det dukade bordet.

Vad mer kan man begära? Det skulle möjligen vara lite mera kli bakom örat.

Det är skönt att vara katt....