Ibland får man en del kommentarer. Som mammas t ex direkt efter loppet i lördags "Men OJ vad svettig du är!" Jo, jag har ju precis sprungit 2 mil - typ.
Eller Soffpotatisens "Är du skallskadad?" när jag berättade att jag återigen har anmält mig till ett marathonlopp.
För att inte tala om arbetskollegans totala oförståelse för hur jag kan välja att springa lopp en lördag "Är det verkligen det du allra helst vill göra en ledig dag?" Du skulle bara ha hört tonen i hennes röst, nästan kräkfärdig.
Nå, nu är vi alla olika och blir saliga på vår egen tro och tur är väl tur det. Trots att träningen ger mig så mycket och jag vet att många omkring mig skulle må bra av att röra på sig mer försöker jag i princip aldrig uppmana någon att börja träna. Om någon frågar ger jag ju såklart råd, men att försöka mana fram en förändring eller vara som ett dåligt samvete för andra - det är inte riktigt min melodi. Folk måste själva fatta sina beslut.
Men det finns en sak som känns viktig och som jag skulle vilja säga nu, riktad till dig som har cyklat under sommarmånaderna och som bäst funderar på att ställa in cykeln i vinterförrådet:
Snälla, gör inte det!!
Det går fortfarande alldeles utmärkt att cykla, trots mörker, regn och blåst. Se till att skaffa ett lyse till cykeln, ett bra regnställ och en reflexväst, så kan du fortsätta cykla några månader till. Det är inte längre lika trångt på cykelbanorna, luften är friskare och det är ju fortfarande lika långt att cykla som på sommaren. Våga säg nej till tunnelbanan/bilen/bussen (särskilt till buss 113)!
Tack för ordet!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar