måndag 9 december 2013

En ocean av tid

Gosch, jag är verkligen långt från storformen. Oavsett pass jag så genererar de träningsvärk en masse. Skynda långsamt tror jag kroppen försöker säga.

Och långsamt tog jag mig an löppasset i lördags. Det första springet sedan 9 oktober. Hur skulle nu vaden hålla ihop var den stora frågan. Det funkade bra och mer om det alldeles strax. Men innan dess vill jag hålla mig kvar vid det här med att ta det långsamt med träningen. Eller kanske rättare sagt låta träningen få ta sin tid. Det är hur välgörande som helst.

Livet så som jag känner det tillåter normalt träning "när man ändå ska ta sig till och från jobbet" och ytterligare nån stackars timme i veckan. Det får inte ta för mycket tid bland allt annat som ska hinnas med. Jag har egentligen inga problem med det utan känner mer en tacksamhet att det funkar att få till några mils löpning och cykling i veckan, kryddat med ett danspass eller nåt annat då och då.

Men ibland, väldigt sällan dock, öppnas en ocean av tid och det är inte bråttom alls. Jag kan i lugn och ro stå vid min garderob och fundera ut vilka kläder jag ska träna i, vilka strumpor som är skönast till skorna jag tänker springa i, om jag ska sätta upp håret med hårspänne eller fläta det. Kanske ändrar jag mig till och med en eller två gånger och tar en annan tröja än den jag först valde, innan jag i makligt tempo tar mig till gymmet och utan stress byter om. Hänger upp kläderna ordentligt på sina krokar. Förbereder mig mentalt inför träningen, fyller vattenflaskan, rättar till träningskläderna så de sitter utan att skava. Jag har ännu bara kommit ut en liten, liten bit från stranden och har fortfarande hela oceanen framför mig.

Efter väl genomfört arbete på löpbandet kan jag sedan fortsätta strosa runt lite på gymmet, eftersvettas och tar mig till stretch-hörnan där jag böjer och sträcker. Tar några minuter och lägger mig på rygg och bara vilar. Lyssnar på brummandet från fläkten. Funderar på inget.

Skämmer bort mig med en hårinpackning innan jag kliver in i bastun. Efteråt blåser jag håret helt torrt med den kassa hårtorken de har på anläggningen. Det tar verkligen sin tid. Klär på mig och tar mig hem över. Det är tre timmar sedan jag gick hemifrån. För 80 minuters träning och en del av mig säger: vilket slöseri med tid. Den andra delen säger: så här skulle man alltid ha det.

Hur var det nu med vaden då? Jo, tackar som frågar. Jag sprang lugnt och försiktigt och vaden höll faktiskt ihop. Det verkar hoppfullt, även om jag idag har en kraftfull träningsvärk. To be continued.

tisdag 3 december 2013

Happy måndag

Ordningen är återställd och jag kan återigen starta veckan med happy måndag. Det är så jäkla bra.

På morgonkvisten tar jag min springare och tar mig igenom de två första fula kilometrarna, bland trafik och nybyggnationer. Men sen följer åtta kilometer ren och skär kärlek. Cykelvägen löper utmed vattnet bort mot Huvudsta slott och Pampas marina. Vid slottet finns stallet och jag hejjar lite på hästarna som står i hagarna. Soluppgångarna gör en poetisk, det är tyst och lugnt och vackert mitt i storstan. Kaninerna hoppar runt och nån gång ibland ser jag en bäver. Det är smått surrealistiskt.

Efter Pampas cyklar jag över till Kungsholmen och följer Kungsholms strand ända fram till Stadshuset. Här blir det lite trängre på den delade gång- och cykelbanan, men jag gillar energin som alla utstrålar. Det cyklas, promeneras, springs, åks rullskidor, man rastar hundarna, små barn tultar runt, någon tar en paus på en bänk. Det är alltid folk här, oavsett tid på året eller eygnet. Man är aldrig ensam.

Vid Stadshuset svänger jag vänster och tar en extrarunda förbi Rosenbad och Riksdagen fram till Gustav Adolfs torg. Gillart. 

Sen har jag bara trafikkaoset på Regeringsgatan kvar innan jag svänger ner på Birger Jarlsgatan och är framme vid jobbet. Knappt fyrtio minuter tar det och efter en snabb dusch är jag redo för arbetsdagen. Det finns inget bättre sätt att starta dagen. 

På vägen hem svänger jag förbi gymmet och går först på core-passet halvsex. Det är perfekt, svårt att ta sig tid till den sortens träning annars men ack så välbehövlig. Mitt råd till den som inte riktigt gillar att träna är att bara gå på corepass och sen komplettera med promenader. Det är allt man behöver för att hålla kroppen schack och behålla hälsan, det är jag övertygad om.

Därefter är det dags för veckans roligaste, danspasset. Som Jocke, ledaren säger: man får göra hur man vill, man får "göra  fel" bara man har roligt. Jag är inte den smidigaste bland kassavalv men har en känsla för takt och ett gott minne för steg och koreografi så jag kan lägga all energi på att följa musiken och ta ut rörelserna. Man fär igång pumpen och svettas ymnigt. Varje pass blir ett hallelulja moment. Det är så roligt.

En varm och skön bastu på det och måndagen är all. 

En riktig happy måndag.