Ibland blir det tokigt

Ibland fattar man helt enkelt fel beslut. Ibland beror det på att man har för dålig kunskap men för det mesta beror det på omständigheterna och när livet återgått till det normala undrar man varför man gjorde si eller så eftersom det verkar så idiotiskt i efterhand.

I förra veckan led jag till synes av post marathon depression och använde samma logik som mannen vid franska patent- och registreringsverket som i början av 1900-talet lär ha sagt att man kunde lägga ner verket eftersom alla uppfinningar nu måste vara uppfunna. Jag tänkte helt enkelt att nu så har jag väl ändå skrivit allt som tänkas skrivas kan.

Samtidigt rullade livet på i expressfart fram mot höstterminens tenta.

Så jag fattade fel beslut. Nu när tentan är över, postdepressionen har lagt sig och jag har blivit normal igen ångrar jag starkt mitt beslut om att sluta blogga och eftersom ingen större skada är skedd återupptar jag skrivandet. Jag har massor kvar att berätta och jag fattar först nu hur mycket den här bloggen faktiskt betyder för mig.

Den är inte bara en ypperlig dokumentation av mitt träningsliv utan är också en stark trigger till att jag tränar mer och bättre. Dessutom ger den mig tillträde till träningsbloggvärlden på ett annat sätt än när man står brevid och där vill jag gärna vara med.

Slutligen vill jag inte heller svika mina trognaste läsare och jag bockar och tackar för påhejningarna jag fått om att fortsätta skriva. Det värmer gott. Så vi säger det. Först ber jag om ursäkt för förvirringen och så fortsätter jag skriva. Och så håller jag tummarna för att du fortsätter läsa.