I vårt sovrum råder en annan tid än i resten av Sverige. Jag är en morgonpigg liten djäkel och så fort väckarklockan ringer kliver jag ur sängen och startar dagen. Men mentalt gillar jag inte att gå upp före kl 6, därför har jag ställt fram klockan 20 minuter och tycker det är helt ok när den ringer 6.10. Man är ju lättlurad...
OK, 6.10, klockan ringer, jag hoppar ur sängen, gör iordning frukost till mig och maken och tar med den tillbaka till sängen . Maken är morgontrött och ett tråkigt morgonsällskap. Det finns inte en chans att jag ska få ett vettigt svar på om vi t ex ska binda räntan eller ej där på morgontimmarna, så jag läser min del i morgontidningen utan att kommentera nån endaste detalj.
Det som är så bra med de där 20 minutrarna är att jag får igen dem flera gånger under morgonen. Det är stört omöjligt att orka räkna ut vad klockan egentligen är. Jag vet bara att vid ett visst klockslag ska barnen väckas eller så är det dags att kliva upp på riktigt. När jag sen är påklädd och har packat väskan och gjort allt annat för att få dagen att funka och kommer till den riktiga tiden i köket så är den fortfarande lika mycket som när jag klev ur sängen efter frukosten. Gott om tid kvar alltså att fixa med nåt extra innan det är dags att ge sig av.
Det absolut bästa med tidsförskjutningen kommer sen på kvällen, för är man en morgonmänniska så är man också urtrött på kvällen, knappt talbar. Och vem vill lägga sig före kl 22.00??? Men i mitt sovrum är ju klockan redan 22.20, nästan halv-11 och då är det helt ok att somna.
Good night!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar