Jag fick tag på en riktig gräsmoppe i lördags. Ett tag trodde jag mig vara utvald av hästen själv, men såklart kom hon till mig i hagen eftersom jag bar på hennes betsel. De är inte särskilt dumma de där djuren.
Vi hade åkt till en otroligt fin liten hästgård i Stjärnhov, jag och mina fyra fnittriga väninnor. På vägen hade vi varit in på ICA och försett oss med superfina oranga trädgårdshandskar med rosor på, eftersom vi totalt okunniga hästförare inte ville få blåsor i händerna under ritten och inte hade tänkt på den detaljen tidigare. På gården möttes vi av 11 små gulliga, gulliga hundvalpar. Tur att alla var tingade för annars hade jag nog bokat en av dem. Är ju vanligtvis en kattmänniska, men vem kan motstå nåt så näpet?
Sen skulle vi ut i hagen och hälsa på hästarna och så småningom också hämta varsin häst, leda den till stallbacken, bounda med den genom att borsta den, ge den lite hö, kratsa hovarna, lägga på sadeln och spänna åt gördeln - nej jag menar sadelgjorden och sist men inte minst få in grimman i munnen. Många nya ord lärde jag mig. Och många nya arbetsmoment.
Till sist, säkert efter två timmar, kom vi så iväg. Kändes ganska naturligt ändå måste jag säga. Åtminstone så länge vi rörde oss. Det var svårare att få stopp på ekipaget.
Jag måste ha en defekt i hjärnan för jag har väldigt svårt att förstå lästa och talade instruktioner. Ta det här med sybeskrivningar t ex. Där måste man tänka bak-och-fram hela tiden och det är stört omöjligt att få det rätt från början. Jag måste alltid sy först för att se vad de menar och oftast har jag fattat instruktionen fel och måste sprätta upp och göra om.
Detsamma gäller för vägbeskrivningar. Personen man stannar och frågar när man har kört fel säger att det är lätt att hitta: Kör bara höger vid första lyset, sen rakt fram och så kommer du fram till ett grönt hus, där svänger du vänster, fortsätt 200 m förbi en korvkiosk och så tar du vänster igen. Jag hänger med fram till första lyset - sen är jag lost.
Nå, det där med att stanna hästen tog ett tag att förstå. Luta dig bak och dra hårt i tömmarna, sa instruktören. Fick det länge till: -Luta dig fram och schenkla med benen (alltså som man ska bete sig när man ska få hästen att galoppera). Men till slut när jag fått prova själv några gånger satt det jättebra.
Hästen ville dock mest bara äta gräs och passade på vid alla möjliga tillfällen. Hon snappade även efter blad från grenarna när vi red fram. Jag får erkänna att hon ägde. Men ibland gjorde hon som jag ville och då blev jag jättestolt. Får man bara hålla på ett tag så funkar det ju.
Det var en helt galet rolig dag.
Var inte hästen högre än så här?
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar