Tionde dagen.....
Jamenalltså, det börjar kännas allt bättre. Den kantrade skutan har kommit på rätt köl. Några läckor är lagade, motorn funkar och hon tuffar så sakteliga framåt.
Kroppen har svarat bra på de tio dagars motionerande jag skrapat ihop sen förra måndagen. Orken blir allt bättre och jag har återigen blivit beroende av att få röra på mig, att svettas och få andas frisk luft. Just precis det som jag ville uppnå med den här uppstartsfasen alltså.
Den häftigaste känslan tycker jag är att åter fått kontakt med kroppen. Det är svårt att beskriva det här men när jag inte tränar är det lite som att jag bara är ett huvud som går omkring. Kroppen finns där nedanför som en suddig kontur men jag rör mig hafsigt och slafsigt. Slänger ut en arm om jag ska ta nåt, har liksom ingen känsla för rörelserna, har dålig hållning och hänger på höfterna istället för att räta på ryggen.
Men efter ett tags tränande blir kroppen allt tydligare för mig. Jag får kontakt med musklerna på ett annat vis. Rörelserna blir mer kontrollerade, steget blir spänstigare, jag använder bålmusklerna hela tiden. Och när jag tänker efter så tror jag faktiskt att det är just den här känslan som gör att jag tränar, det är min drivkraft, min belöning. Jag får försöka utveckla de här tankarna framöver för det låter säkert helflummigt.
Summeringen blir i alla fall att den första lite traggliga uppstartsfasen härmed anses avklarad. Nästa fas handlar om att befästa träningen, bygga på med mer intensitet och börja förlänga löppassen. Målet är att två mil ska gå lika lätt att springa som en mil gör idag. Tidsmässigt gissar jag att den här fasen kommer ta fem-sex veckor.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar