Kunde inte räkna med något personbästa ändå med tanke på vinterns sjuka. Liksom nån måtta får det väl ändå vara på kravställningen.
Kom iväg med andan i halsen, loppet startar med en rejäl backe och det tog några kilometer innan pulsen lugnat ned sig något. Jag sprang den långa sträckan vilket innebar tre varv runt de två sjöarna i Sumpan. Strax innan varvning drog jag på mig världens sträckning i vänster baklår. Så nära kramp har jag aldrig varit och jag funderade på om jag skulle bryta. Men jag är ju en envis djäkel och orkade inte med besvikelsen att bryta ett lopp till så jag slog av på takten och fortsatte ut på andra varvet.
Satte igång musiken i hörlurarna och lät takten hjälpa mig framåt. Upp för den där första backen igen och jag kan bara konstatera att mitt löpsteg i uppförsbacke är kasst. Det är som om jag hade ett för kort gummiband runt fötterna så jag tar mikrosteg istället för rejäla sjumilakliv. Nedför däremot går kanonbra så där lyckades jag allt plocka några placeringar. Som jag senare fick lämna ifrån mig.
Ut på tredje varvet och gelen jag sippade på gjorde underverk. Det är kul att känna hur jag förvandlas till en Speedy Gonzales två minuter efter sippad gel för att efter ytterligare några minuter bli en sköldpadda igen. Det går verkligen upp och ner hela tiden.
På slutet lekte jag leken "Du får promenera om en km" som upprepades igen när kilometern var nådd. Ett väldigt effektivt självbedrägeri må jag säga.
Nå, inte behövde jag gå inte, utan kunde löpa hela vägen in i mål. Och det kändes som en stor seger att ha tagit sig igenom det hela, sträckning och hyfsat otränad till trots.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar