Så var ligger Blåkulla nu igen? Jag styrde kosan söderut. Vägen ut ur stan tar sin lilla tid, även häxor måste stanna vid rödljus och både Skeppsbron och Götgatan är fulla av dem. I alla fall, trampade på och njöt av att ha bytt till sommardäck, det rullade bra.
I höjd med Länna cyklade en man upp bredsides och började prata. Jag ska till Ösmo, vart ska du? frågade han. Jag ska till Blåkulla, svarade jag. Men då ska vi ju åt samma håll, vill du ha sällskap?
Och det var ju trevligt att han erbjöd sig men jag fick trampa på av bara sjutton för att hålla jämn fart med hans snabba racer. I uppförsbacken vid Jordbro sa jag åt honom att sticka före och det tog bara tre-fyra minuter så såg jag inte ryggen på honom längre. Vi hann i alla fall avhandla Vätternrundan, cykelutrustning, pendlingscykling och den kalla våren innan han drog iväg. Och så visade han mig en bra väg för att slippa alla rödljus vid Handen.
I Västerhaninge tog jag mig en kaffetår på Pressbyrån. Inget gott kaffe där inte, attans, den där kaffekitteln hade varit bra å ha. Gainomaxen gjorde i alla fall susen.
Nu stundade fin landsvägskörning. Knappt en bil i sikte. Samtidigt började krafterna sina och varför gick det så långsamt? Här borde jag bara susa fram, precis som häxorna man ser i filmerna. Cykeln var oändligt trögtrampad, kedjan kved eftersom det hade kommit in smågrus i maskineriet och jag hade ingen cykelolja med mig.
Tre mil kvar, två mil kvar. När det var en mil kvar tog det stopp. Efter knappt fyra timmars cykling blev det totalt soppatorsk och följebilen fick komma och plocka upp den trötta häxan.
Så nära men ändå så långt ifrån. Måste ha missat nån avtagsväg för jag hamnade på landet istället för Blåkulla. Månne är jag ingen riktig häxa, har ju varken kvast, katt eller kaffekittel.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar