Logistik är allt

Vissa veckor är jäktigare än andra. Den här har gått i logistikens tecken, med tre tidiga jobbmorgnar samtidigt som träningslägret och det vanliga livet rullat på. Jag har lyckats rätt bra med att slå knut mig själv, men i torsdags sprack upplägget och jag hann bara inte med att få in de två timmarna träning som jag hoppats. Även igår valde jag bort träningen för att hinna med annat som jag tyckte var viktigare (typ fira sonens 18-årsdag).

Men jag är jättenöjd med den träning jag lyckats skrapa ihop och känner mig stark inför nästa söndag. Som grädde på moset denna logistikvecka bokade jag igår upp mig på allt vad boende och transport inför Vasaloppet heter. Om jag inte vore så taggad att åka skulle jag nog ha ställt in det hela......

Nästa helg ser ut som följer.

Lördag

Förmiddag tåg till Mora. Strosa omkring i Mora under eftermiddagen, fixa med överlåtelsen av startplatsen, få skidorna vallade. Göra mig hemmastadd i sovsalen på St Mikaelskolan. Äta middag. Somna sött vid tio.

Söndag

Buss avgår från Mora ca 4.00(!). Start i Sälen kl 8.00. Skida, skida, skida, skida, skida, skida, skida, skida, skida, skida, skida, i mål ca 18.00 (kan bli 19 eller 20 också). Åter till logementet. Den känslan att lägga sig raklång på madrassen!! Snacka om after ski!!

Måndag

Hemfärd i ottan.

Är man riktigt funtad egentligen? Fast jag ser faktiskt hemskt mycket fram emot nästa helg.

Vän av ordning kanske undrar hur det gick på Löpbandslöpet idag? Den personen måste jag göra besviken för det blev inget lopp sprunget idag. Istället satte jag mig på motionscykeln vid 7-snåret imorse och trampade i två timmar. Löpbandslöpet kommer gå av stapeln på tisdag istället, därefter blir det så gott som helvila fram till Vasaloppet.

Här en bild på mig och min trognaste fan-club, brorsan. Hans spontana kommentar när jag berättade att jag skulle åka Vasan var: "Å fan, det blir jobbigt. Att följa på plats alltså". Vilket det är, så han har fått ledig det här loppet. Vi kör sms-kontakt istället och så får han kolla via nätet vilka kontroller jag passerar.

Me and bro

Snabb rapport från träningslägret

Det går bättre än förväntat på träningslägret. Trodde nog att jag skulle ha säckat ihop vid det här laget men icke, det verkar vara gott kry i gumman. Här följer en sammanfattning av den senaste träningsveckan:

Tisdag: cykling + skidor (1,25+0,75 timmar)
Onsdag: cykling + cirkelträning (1+1 timmar)
Torsdag: löpning + cykling (1+1 timmar)
Fredag: vila (jättemånga timmar)
Lördag: skidor (2 timmar)
Söndag: motionscykling (2 timmar)
Måndag: cykling + core + dans (2+0,5+1 timmar)

Idag är det vila, men imorrn går jag på´t igen. Två timmar per dag är målet fram till söndag.
Vilken tur att jag la in den där skidträningen i lördags, för nu verkar det ju totalt kört på snöfronten. Det får bli alternativ träning istället.

Återkommer snart med ny rapport. Måste vila nu.

Att åka Vasaloppet

Man kan läsa information på olika vis. Så här läser jag texten om att åka Vasaloppet som ligger på hemsidan (mina reflektioner inom parenteserna):

Att åka Vasaloppet
För att få en så positiv upplevelse som möjligt bör du innan du ställer dig på startfältet i Berga, Sälen ha förberett dig genom att under hela hösten tränat varierat gärna tre gånger i veckan (jamen det har jag ju gjort). Du bör ha åkt åtminstone 50 mil (hoppade över hela meningen). Vidare är det en fördel om du vid något tillfälle har tränat så länge så att du har känt på hur du reagerar när du blir riktigt trött (jomen, det har jag ju också provat på nån gång)

Kom till start i god tid. Beräkna dubbla restider mot normalt. Var gärna på startplatsen i Berga redan kl. 6 (Oj vad tidigt, det kan väl inte gälla mig!!). Du måste senast kl. 07.45 vara på plats i din startfålla. När starten går: TA DET LUGNT! Byt ej spår, bara glid med i det stora fältet som nu börjar röra sig framåt. Första backen är cirka 4 km lång. Spar på krafterna nu.

Väl uppe på myrarna kan du börja reglera farten lite bättre själv (tjohej vad bra det kommer gå). Det är alltid en fördel att åka nära bakom någon i utförsbackarna (jag ligger hellre en bit bakom om dom ramlar). Nu dyker snart första kontrollen, Smågan upp (mums). Sedan följer ett parti med stakning över oändliga myrar (säkert inte så farligt, myrarna kan inte vara oändliga, de måste ju ta slut nånstans). Du passerar banans högsta punkt, 520 m.ö.h. De sista 4 km mot kontrollen är lätt utförskörning (härligt, bara att åka med alltså).

Sträckan Mångsbodarna - Risberg består till en början av en härlig utförsåkning ner (mmmm, ännu mer vila) till Tennäng för att där övergå i långa slakmotor på 5 km upp till den vackra fäboden Risberg (jaja, tänk teknik).

Hit måste du komma före kl. 13.30 för att få fortsätta loppet (och hur långt är det hit då? Nu måste jag gå tillbaka på hemsidan och leta) . Härifrån till Evertsberg är banan småkuperad till en början för att sedan gå på de vackra Evertsbergssjöarna där du kan sträcka ut rejält. Du har nu kommit halvvägs till Mora (4,5 mil alltså, hit borde det inte vara några problem). Här kan du passa på att träffa dina anhöriga som kanske följer dig med bil (ingen följer med). Det finns bra parkeringsmöjligheter i Evertsberg (struntar jag i). Vasloppsspåret och bilvägen följs åt från Mångsbodarna till Mora med några partier där det inte är möjligt att ta sig med bil.

Efter Evertsberg är det cirka 7 km utförsbacke, ej brant, (men å så bra). Passa på att vila och låta backarna göra sitt. Vid Vasslan passerar spåret under bilvägen för att snart börja stigningen i Lundbäcksbackarna mot Oxberg. Här är det många (inte jag) som börjar bli rejält trötta. (gäller alltså bara de andra, inte mig)

Framme i Oxberg har du 30 km kvar (men hur långt är det egentligen kvar? Har vi inte hållt på hela dagen nu?), de består av långa stakpartier som bryts av stigningen upp till Hökberg och lite småbackar både uppför och utför. (hoppar över ordet uppför)

Du är snart i Eldris och därifrån är det 9 km till målet i Mora. Staka nu på i lugn fart. Den sista milen är väldigt platt (plättlätt!!) med några småbackar vid Hemus, skidstadion i Mora.

Nu ser du klockstapeln i Mora så har du bara den härliga målrakan kvar. Du klarade det! Du har åkt världens, äldsta, längsta och största skidlopp. (Och nu slog klockan 18:00)

Flås, flås

Himlarns vilken bra blåslampa den där Vasalopps-besten som flåsar mig i nacken är. Äntligen blir det träna av! Ingen chans att skjuta upp ett enda träningspass. Nej, här gäller det att hålla igång så att man inte blir uppäten.

Jag har lagt in mig på träningsläger och tänkte få ihop minst två timmars träning/dag de närmaste två veckorna. Hjälp, har jag transformerats till (mängdproblems-)bror min? Såna ryck får han också då och då, men de brukar hålla i sig max en vecka, oftast bara två dagar. Skillnaden är väl att han inte har en best nafsandes i hälarna. Med en vilodag per vecka och mycket varierad träning borde upplägget funka.

Så direkt efter cykelturen hem igår bytte jag över till skidor och tog mig till golfbanan på andra sidan flygplatsen. Tänkte att det borde finnas några spår att skida på, och jovisst, så var det. Fick ihop 45 minuters åkande innan mörkret tog över. Även om jag hade pannlampa och såg spåren något sånär, så kände jag mig plötsligt otrygg och beslöt mig för att skippa sista rundan.

Tog igen det imorse istället då jag la till en extra runda runt Riddarfjärden på väg till jobbet. Kändes invant på nåt vis från vårens Vätternrunda-förberedelse. I snömodden tog det mig lite drygt timmen att komma fram. Helt suverän coreträning.

Toppade det med lunchträning, idag just ett Vasalopps-intervall-pass. Kändes invant på nåt vis från skolans cirkelträning för en sådär 35 år sen:-) Som ensam tjej gjorde det gott för egot att jag slog de andra fyra karlarna på slutet när vi körde variant på idioten. Sprang, grodhoppade, utfallsstegade och sprang ännu mer så det stod härliga till. Att jag var sämst på armhävningarna behöver vi inte orda så mycket om tycker jag.

Imorgon väntar löpning och cykling.

Skidor + cykel + löpning = det blir ju vintertriathlon

Jag kan allt jag

Tillbaka i ett stycke men jättelaggad, hihi.

Jag lyckades avvärja förkylningen och har haft en förträfflig helg i fjälluften. Drar av ett luftgittars-riff då och då och nynnar på 800 grader som spelades på after-skin. Vi hade ett skönt mantra under helgen och härmade Lotta på Bråkmakargatan, brast allt som oftast ut i ett: "Jag kan allt jag" och så knicksade vi lite med knäna och låtsades åka slalom.

Dagen innan vi åkte iväg seglade möjligheten till start i Vasaloppet upp. Jag har haft det på känn. Kollegan som haft en startplats har inte riktigt varit på topp, ofta förkyld under hösten och vintern. Så jag har tänkt: jag bidar min tid. Tränar på lite lugnt och ser om han ställer in. Och så blev det och nu står jag här med EN STARTPLATS TILL VASALOPPET!!

Ska jag köra?

Den enda jag kan ställa frågan till och få rätt svar från är brorsan. Alltså han med mängdproblemet, han som äter en hel sån där rund knäckekaka när han vill ha en knäckemacka, eller som går från noll träning till 16 timmar i veckan när han väl får för sig att börja träna. Frågar jag honom kommer han garanterat säga: "Kör syrran!! Klart du klarar det. Behöver du skjuts?"

Frågar jag maken kommer han säga: "Men herregud, det är ju jättelångt, det måste göra jätteont."

Frågar jag den fd Friskis & Svettis-instruktören på jobbet så kommer jag få ett sånt där förnuftigt, jättetråkigt svar: "Du är inte tillräckligt väl tränad. Du har bara åkt en mil skidor hittills. Och även om du har en god grundkondition så är det en helt annan sak att åka 9 mil. Träna ett år till och kör nästa år istället."

Piluttan dig va! Jag tänker så här: Det är år 2012 och nån har sagt att jorden kommer gå under i år. Och jag vill åka Vasaloppet!! Färdigsnackat.

Nu ska jag bara hitta en skjuts. Och nånstans att bo.

Jag kan allt jag, *knicks knicks*

Träningsveckan

Veckan nådde inga höjder när det gäller träning direkt. Efter måndagens cykel/core/dans-pass blev det inte så mycket mer. Bara en till ToR-cykling till jobbet. Och jag som kände mig så stark där i början av veckan. Men det blev ingen löpning alls. Kylan gjorde sitt till och det var så enkelt att hänga med maken i bilen när han erbjöd skjuts. Och så kände jag mig trött i benen så det var lätt att hoppa över lunchträningen också både på onsdagen och torsdagen.

Det är såna här veckor som gör att det saknas en eller två timmar till de önskade 100/1000/10000/kanske till och med miljoner (?) träningstimmar i slutet av året. Men att det inte blev något tränat i helgen beror mest på att jag haft en lätt förkylningskänsla i kroppen och inte velat riskera något inför den stundande Åre-resan. Istället har jag druckit C-vitamin i parti och minut + ett par baljor Friggs blåbärste varje dag. Får se imorgon om det gett förväntad verkan. Håller tummarna för det. Det vore ju eländigt att bli förkyld just nu helt enkelt.

Tog mig knappt utanför dörren i helgen men funderade på de där två skidåkarna vi såg förra helgen när vi var ute och körde bil. Det såg väldigt kul ut när vi först mötte en man i full skidmundering och sedan en till löpandes utmed Bergslagsvägen, båda med skidorna i händerna. Varför springa med skidorna i händerna liksom? Det måste ha med Vasaloppet att göra.

Dags för en dubbeldos C-vitamin till, sen blir det till att krypa till kojs. Hoppas vakna pigg som en nyponros imorrn. Good night.


Det man inte har i benen får man ha i händerna

Ner, ner, ner, nerför backen, ner

Nästa helg ska jag och några kompisar dra till fjällen och åka skidor. Jag är konstant skidåkarsugen, men bor i sämsta skidåkarfamiljen. De är ena riktiga kycklingar hela bunten och förstår inte alls tjusningen med kylan, farten och utmaningen. Gnället börjar redan i skidboden när skidorna ska provas ut.

Sen har jag väl själv bidragit med ett trauma eftersom jag släpade upp ena sonen i den svarta pisten som avslutning på skidveckan för nåt år sen. Tänkte han skulle växa av det. Att han stolt kunde säga till sig själv: Jag har åkt svart pist! Han åkte som en gud i de andra backarna så han borde ha klarat den här också hur lätt som helst tyckte jag.

I mitt huvud gäller att man kan ta sig ner för vilken brant som helst, bara man tar det i etapper. Stora svängar tvärs över backen och många stopp. Kör man det där sen om och om igen så blir man ju säkrare och säkrare för varje åk. Men så var det inte för sonen. Han la av med skidåkningen efter det där åket. JAG VET, det var jävligt dumt av mig. Jamen, jag veeet. I know. Got the message. Kan vi gå vidare nu?

Nåväl, i år lyckades jag lobba bland kompisarna och frågade bara dem som jag visste kan åka/vill åka skidor. Fick med mig tre skidsugna tjejer, så nästa torsdag kör vi till Åre. Hinner väl fram lagom till after-skin, vilken får bli alkoholfri, för sen blir det kvällsåkning för hela slanten.

Det här påverkar datumet för Löpbandslöpet (bra bortförklaring va?), som var satt till den 11 februari, men jag flyttar fram det till den 26 februari istället. Så smidigt med eget lopp, nu fick jag ju två veckor till på mig att träna upp farten.

Titta gärna på klippet här nedan. 17 minuter inspiration om att det aldrig är för sent att leva sin dröm.

Diana Nyad om att simma från Kuba till Florida

Ett år till

Jag har varit gymkorts-lös någon vecka och tänkte ett tag att jag skulle prova på nåt nytt.

Varför inte följa efter bästa boxningstränaren Rickard till Stockholms kickboxningsklubb? Eller kanske gå med i Fredrikhofs cykelklubb? Eller signa upp mig för ett år i Stockholms simhallar, mest eftersom sonen och hans kompisar måste ha en vuxen med sig som förkläde när de går och gymmar. Eller kanske gå med i en löparcommunity? Köra Nordic Military Training? Eller bara sticka till det nyöppnade hotellet 400 meter hemifrån och träna i deras källargym?

Men nej, det blev inget nytt. Jag lät mig tjusas av det nya gruppträningsschemat där veckan börjar bra med Core + Dans måndag kväll, Boxning tisdag kväll och Vasa cirkel onsdag lunch om jag så önskar (har fortfarande inte gett upp tanken på att åka Vasaloppet...), dessutom Spinningpass i det oändliga och Yoga om jag skulle våga mig på det nån gång + mycket, mycket annat. Därtill trivsamma lokaler på nära håll. Knölfritt. Gymkort förlängt ett år alltså. Check.

Sonen lämnas inte i sticket utan jag har löst ett 10-ggrkort i simhallen också. Som tur är finns det fler träningsvilliga föräldrar och vi turas om att följa med när det behövs.

Kanske kastar jag loss nästa år istället. Jag får ta det här året på mig och testa runt bland de andra alternativen och se vad som passar bäst.

Katten är sur, han tycker det är för kallt