Himlarns vilken bra blåslampa den där Vasalopps-besten som flåsar mig i nacken är. Äntligen blir det träna av! Ingen chans att skjuta upp ett enda träningspass. Nej, här gäller det att hålla igång så att man inte blir uppäten.
Jag har lagt in mig på träningsläger och tänkte få ihop minst två timmars träning/dag de närmaste två veckorna. Hjälp, har jag transformerats till (mängdproblems-)bror min? Såna ryck får han också då och då, men de brukar hålla i sig max en vecka, oftast bara två dagar. Skillnaden är väl att han inte har en best nafsandes i hälarna. Med en vilodag per vecka och mycket varierad träning borde upplägget funka.
Så direkt efter cykelturen hem igår bytte jag över till skidor och tog mig till golfbanan på andra sidan flygplatsen. Tänkte att det borde finnas några spår att skida på, och jovisst, så var det. Fick ihop 45 minuters åkande innan mörkret tog över. Även om jag hade pannlampa och såg spåren något sånär, så kände jag mig plötsligt otrygg och beslöt mig för att skippa sista rundan.
Tog igen det imorse istället då jag la till en extra runda runt Riddarfjärden på väg till jobbet. Kändes invant på nåt vis från vårens Vätternrunda-förberedelse. I snömodden tog det mig lite drygt timmen att komma fram. Helt suverän coreträning.
Toppade det med lunchträning, idag just ett Vasalopps-intervall-pass. Kändes invant på nåt vis från skolans cirkelträning för en sådär 35 år sen:-) Som ensam tjej gjorde det gott för egot att jag slog de andra fyra karlarna på slutet när vi körde variant på idioten. Sprang, grodhoppade, utfallsstegade och sprang ännu mer så det stod härliga till. Att jag var sämst på armhävningarna behöver vi inte orda så mycket om tycker jag.
Imorgon väntar löpning och cykling.
Skidor + cykel + löpning = det blir ju vintertriathlon
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar