Varför ta det lugnt, när man kan springa tävling?

Om man känner sig lite trött och höst-deppig så är mitt starkaste tips att kasta sig ut i en löpartävling (förutsatt att man löptränat vill säga).

Så här endorfin-rusig var det länge sen jag var. Har varit overkligt pigg sedan i lördags kväll, helt utan kaffe och igår fick jag massor av det där halvtrista hemmajobbet gjort i en handvändning. Bytte t ex alla trasiga glödlampor bara sådär. Och så gjorde jag en supergod äppelpaj till eftermiddagsfikat. Tvättkorgen är tom, kylskåpet däremot är fullt med veckans middagsmat. Och, och, och vad mer?

Jo, jag vill springa fler tävlingar.

Så nu har jag köpt en startplats till Lidingöloppet på lördag. Med risk för att ingen i familjen kommer orka umgås med mig på söndag då jag säkert får för mig att tapetsera om i hallen eller nåt. Det är en risk jag får ta.

Lidingö - here I come.

P.S Jag har under många år försökt hitta det ultimata äppelpajsreceptet och tror att jag nu äntligen har hittat det. (fanns med i senaste Buffé-numret). Jag gjorde dubbel dos av måtten härnedan. Två vuxna och tre tonåringar åt upp pajen i ett nafs.

Äppelpaj med flingsalt
4-6 äpplen, lite beroende på storlek
1 msk strösocker
1 krm flingsalt
1 tsk kanel

125 g kylskåpskallt smör
1,5 dl havregryn
knappt 2 dl vetemjöl
1 dl socker
1,5 tsk flingsalt

Gör så här: Skala och hacka äpplena i tärningar. Rör ihop smöret med havregryn, mjöl, socker och salt. Fördela smulorna i pajformen. Lägg i äpplena, strö över socker, salt och kanel. Grädda i 225 grader i 20-25 minuter.